NÅGRA SISTA ORD

Även om de var befriande att fortsätta skriva när jag väl satte igång, mådde jag också dåligt. Det blev som att återuppleva allting igen, gång på gång behövde jag leta efter det exakta minnet, för att hitta tillbaka till den verkliga känslan.

Jag gick in i en egen värld där det bara var jag, texten och Prinsen. Från morgon till kväll. Jag la mig för att sova men gick upp igen. Jag hade svårt att vara närvarande på jobbet. Jag ville bara fortsätta skriva. Bli klar. Nå slutet. Även om jag ibland vittrade någon slags tomhet som kanske skulle komma då. Jag blev rädd för att nå slutet.

Jag fick en sån där känsla av separationsångest som många av oss är rädda för.

Jag och Prinsen var fortfarande tillsammans dynget runt. Även om vi inte var det. Han stod och knackade på min dörr medan jag satt i sängen och skrev på fortsättningen. Han sa ord genom brevlådan. Skickade långa mejl till min e-post. Kommenterade på min blogg även om jag inte släppte igenom kommentarerna. Telefonen blinkade för att han ringde om och om igen.

Han var hela tiden nära, så himla nära.

När jag inte skrev drevs jag av ångest. Jag var ofta helt avstängd. Avtrubbad. Även om det ibland vällde fram plötsliga, blöta tårar. Av konstiga anledningar som inte ens rörde honom. Jag började tänka på hur det hade varit för några månader sedan, innan han och jag hade börjat umgås. Det var på vårkanten, på gränsen till sommar och jag hade för första gången i mitt liv börjat känna mig lycklig.

Inte en sån där micro-glimt av livsgnista som kan tränga fram under en lång och tung depression, en skymt av glädje som i bästa fall varar i en halvdag. Nej. Det här var varaktig lycka som gjorde mig lugn och trygg. En grundlycka som inte kommer försvinna om jag bara förvaltar den väl.

Jag visste vart jag skulle. Och det var dags att säga hej då. Sätta punkt. Jag behövde gå vidare, bli fri och göra plats åt ljusare minnen och upplevelser än de som jag fått tillsammans med honom. För visst var det så. Redan från början hade det funnits ett mörker kring oss som sög mig på energi, även om jag hade haft svårt att sätta fingret på vad det var.

Det fanns också stunder som kändes fina och på riktigt.

Till O: Tack för skrivinspiration.

Alla texter om mig och Prinsen finns under kategorin Prinsen.

EN FUL BRYTPUNKT

Jag började längta efter att bli klar med berättelsen om Prinsen. Det var aldrig meningen att jag skulle skriva om allt det här, om vårt möte, vår tid tillsammans, det tråkiga avslutet.

Men när jag började skriva om oss kunde jag inte sluta. Dagarna efter uppbrottet var jag förvirrad kring hur jag skulle göra med bloggen, fortsätta berätta eller radera allt? Därav tystnaden i början av augusti.

Den där kvällen, minuterna innan jag fick veta, när jag legat på hans gråa vardagsrumsmatta och redigerat en bild i Photoshop, förberedde jag ett inägg som var skrivet någon vecka tidigare, jag hade inte hittat något lämpligt tillfälle att publicera det. Men nu skulle jag göra det morgonen därpå.

Jag hade valt en bild som jag tagit i juni. Jag tyckte på något vis att den passade ihop med texten. Kusligt, att det var just det här inlägget som jag förberedde den kvällen. Den sköra såpbubblan som svävar omkring i en kyrka, i en korridor med gravstenar. Filmkaraktären som aldrig kan bli min.

Men mitt under bildredigeringen plingande hans telefon. Och det blev inget av med det där inägget. Först efter några dagar när jag fått smälta allt en aning. Tänkte äh va fan, orka vara en sån som avbryter mitt i. Jag loggade in på bloggen, laddade upp text och bild och tryckte på publicera.

The show must go on.

Fråga mig inte varför det där inlägget fick färg. Det var inget misstag, jag visste redan när jag låg på mattan och redigerade, att just det inlägget skulle vara i färg. Det ser konstigt ut i blogg och instagramflödet har jag sett i efterhand. En ful brytpunkt. Även om bilden är speciell.

DET JAG EGENTLIGEN SÖKER HOS EN PARTNER

Helst av allt skulle jag vilja träffa en partner som är vegetarian. Någon som är politiskt medveten och delar mina grundvärderingar kring djur och människovärde och vad som är viktigt i livet. Någon som är passionerad och erotiskt lagd - utan att vara en gränslös porrskadad sexist. Gärna någon som också gillar att skriva eller som ägnar sig åt något annat konstnärligt, kreativt. Någon som är lojal, trogen. Och har integritet. Med integritet menar jag någon som känner sig själv. Och som står upp för sig själv. Sina åsikter. Någon som är vad den utger sig för att vara. En genuin person helt enkelt.

“Prinsen” har inget av ovanstående.