JAG OCH MINA PROJEKT

Jag börjar få panik över att mitt hem ser ut som ett fuckfejs. Den enerverande känslan som slår mig när jag söker efter lösningar är att det bara är jag och ingen annan som kan fixa det här.

Det är bara jag som vet vilka papper som kan slängas, vart viktiga papper ska ligga. Det är bara jag som vet vilka stolar och diverse annat skräp som ska ut. Till de stolar som ska kläs om, är till hälften målade och rejält isärplockade- till dessa är det bara jag som kan välja rätt tyg.

Jag har gjort flera ansträngningar att hitta det perfekta tyget till de stolar jag renoverar, men självklart kostade tyget jag föll för 2000 kronor per meter + frakt, från Tyskland, och givetvis behöver jag mer än 1 meter. Det känns lite väl mycket när jag dessutom aldrig klätt om nån stol.

Det här materialet är förvisso helt otroligt, moleskine, en särskild mockaimitation som kallas Alcantara. Jag har varit runt till flertalet textilierbutiker, hittat liknande tyg, ganska fint tyg, men då är det inte i samma färgnyans, jag vill ha exakt samma färgnyans som alcantaratyget.

Jag vet att det finns en sjysst texilierbutik i Sundbyberg med stort utbud. De årtiondet jag orkar ta mig dit kanske jag hittar ett bra tyg. Sen pikas jag av tankarna som undrar varför jag renoverar de där stolarna, du ville ju byta ut hela köket?

Jag vill byta ut hela köket. Även mitt gröna 1800-tals bord. Min nya grej är att allt ska bli vitt, kliniskt rent och sterilt här hemma. Det ska vara så vitt att det gör ont i ögonen när man kommer in i hallen. Stolarna jag renoverar är säkert äldre än bordet. Här någonstans känner jag mig utbränd. Jag måste sova.

Godnatthälsningar från Villa Villekulla.

 

Kategori: Taggar: alcantara, moleskine, projekt, renovera, stolar, textilier, tyg, vitt;
Kommentera inlägget här: