DEN SOM ÄTER MEST HANDLAR MEST

Jag har lätt för att bli förbannad när det kommer till mat. Särskilt om det sker i mitt eget hem. Särskilt om det sker på morgonen. Det här var en sån morgon.

När jag vaknar är jag hungrig och behöver äta frukost direkt. Då vill jag öppna dörren till ett välfyllt kylskåp där det finns ett urval av goda aptitliga valmöjligheter. Jag vet aldrig vad jag är sugen på så det är viktigt att allt finns.

I morse när jag klev upp, fyrtiofem minuter senare än vanligt, med andra ord extra hungrig bemöttes jag av en överraskning. Smöret var slut. Bregott. Inget jävla Bregott?? Okej. Jag gör bananpannkakor istället. Öppnar den stora äggförpackningen som jag under veckan har tagit endast ett ägg utav. Förpackningen är så lätt att den nästintill studsar ut ur mina händer, när jag öppnar locket finns där endast ett ägg.

Nu börjar jag smått koka inombords. ÄGGEN ÄR JU OCKSÅ SLUT skriker jag till mannen i från köket. Jag smäller igen kylskåpet. Stirrar mig omkring, öppnar skafferiet, hittar nån slags färdig pannkaksblandning. Det kanske räcker med ett ägg i alla fall. Jag kläcker ägget i en bunke, skalar en banan, häller ner pannkaksblandningen, nu ska bara mjölk tillsättas.

Jag öppnar kylskåpet för att ta fram mjölken samtidigt som jag erinrar mig den tomma mjölkkartongen som jag nyss flyttade på när jag skulle fram med bunke och pannkakssmet. Jag har inte ställt en tom mjölkkartong där. Fast att jag redan vet vad det här innebär sliter jag upp kylskåpet med en sån kraft att en senapsflaska ramlar ut när jag får upp dörren på vid gavel.

OCH INGEN MJÖK. Det där säger jag högt, men med en betydligt lugnare ton. Så lugn att min röst blir obehaglig. Jag låter bunken med halvklar pannkakssmet stå kvar på diskbänken. Jag går tillbaka till sovrummet där han ligger. När våra ansikten möts vet jag att mina läppar är hårt ihoppressade till ett smalt streck, mungiporna är upptvingade, jag ler falskt.

Han ser på mig, nästan roat. Han säger, ja men det är väl bara att gå och handla. Gå handla då! 

Häromdagen hade vi en liknande incident när jag steg upp på morgonen och upptäckte att alla mackor var slut. Och då menar jag alla mackor. I mitt hem finns det alltid minst tre olika brödsorter; polarmackor, fullkornsbröd och knäckebröd. Inget av dessa hade jag tagit den sista mackorna av.

Du tog i alla fall det sista smöret igår, säger han i nåt slags försök till att försvara sig själv. Helt jävla ointressant. Jag äter en macka om dagen, han trycker i sig femton mackor per dag. Men jag säger ingenting. 

Han går upp ur sängen och gör sig i ordning för sin dagliga morgonpromenad. Jag ligger kvar. Stänger av tvn och tittar in i väggen, jag tänker inte äta nånting nu. Det finns turkisk yoghurt och sån där musli jag gillar, men det är jag inte sugen på idag.

Och han kan glömma att jag tänker handla ett jävla piss. Han är dubbelt så stor som mig. Äter dubbelt så mycket. Med andra ord ska han tänka dubbelt så många gånger som mig på vad som behöver köpas hem och också skrida till verk och inhandla dessa provianter.

Innan han går ut genom dörren försöker han mildra mitt ursinne genom att humorisera min känslighet kring matangelägenheter. Men den här morgonen är jag humorbefriad och inte det minsta uppmuntringsbar. Bäst för honom att han har handlat när han kommer in.

Anonym:

Oj så jag känner igen mig. Här är
allt slut.. jämt. Och jag tar aldrig slut på sakerna... / Mela

Svar: Hehehe... skönt å höra! Funderade ett tag på om det var jag som är "överkänslig" ;)
SKRIVDIVAN

Emelie Mediamamman:

Haha vad roligt att du minns det än!

ExklusivaMoi:

Jaaa saker å ting kommer inte av sig själv utan det är ju någon där som gör jobbet... känner igen mig fast på arbetet istället *lol* Med detta inlähgg så känner jag mig bättre av att det bara är jag i mitt hushåll =P... har ju bara mig själv att skylla på liksom!

Lili:

Det där skulle kunna vara jag på morgonen. Mina känslor styrs väldigt mycket av hunger och frukost är typ det viktigaste målet för mig. Och i alla förhållanden jag varit i, har det varit precis så där, för de män jag träffat har inte tänkt på samma sätt som jag kring ordning och ärligt talat mest bara tänkt på sig själva. De ser inte berget med disk, kylskåpet som gapar tomt och smutsen som lagras i alla vrår av bostaden. De bryr sig inte om att köpa ny mjölk när de tagit slut på den sista, eller åtminstone informera om att mjölken är slut, för det påverkar ju inte dem just nu. Det påverkar bara någon annan och då är det inte så viktigt. Jag tror det är för att de inte blivit uppfostrade på samma sätt som kvinnor, man har ställt större krav på deras systrar vad gäller städning, handling, matlagning. De har vant sig vid att vara lata och ouppmärksamma. Och jag tycker det är fullkomligt okej att du reagerar, klart man blir irriterad om ens partner struntar i ansvar och sedan dessutom försöker skämta och bagatellisera bort ens känslor.

Kommentera inlägget här: