TRÄNING OCH GALNA INSTRUKTÖRER

VART ÄR MR J?
I ungefär 2 månader har jag gått på Mr J’s klockrena rump-pass varje fredag. Men de två senaste fredagarna har han inte varit där. Istället har vi fått en kvinna som kör ett helt annat pass. Hon är okej. Men jag gillar inte förändringar. Nu har jag skapat mig den här fredagsrutinen och regisserat mitt liv kring den. Och då blir det såhär. Det jag gillar med Mr J är att han kör högintensivt från början till slut, fullt ös, många enkla rörelser bara med kroppen. Och skön musik. Musiken är viktig och jag älskar när han sjunger med! Om han inte dyker upp nästa fredag tänker jag fråga vart han har tagit vägen.

EN GALNING
Jag har bara haft ett regelbundet gym-pass tidigare i mitt liv. Jag minns inte vad instruktören hette men han var inte klok nånstans. En militant. Första gången jag och en tjejkompis klev in genom dörrarna till hans pass (något sena) tittade han på oss skeptiskt. Sa att vi troligen hade kommit fel, det här är inte aerobics. Han sa att det här passet inte var något för veklingar och att han inte ville ha oss där om vi inte var seriösa och tänkte följa anvisningar. Vi såg på varandra oroligt, men det kändes ju sämst att visa sig svag och gå därifrån. Så vi körde. Det var intensiva styrkeövningar, jag tror passet hette Tabata. Varje gång någon slackade efter eller tog smyg-vilor, fick “slackern” ställa sig upp och titta på medan vi andra gjorde straff- armhävningar. Det var utmaningar och det var tävlingar om vem som var mest uthållig. Min kompis droppade av efter ett par veckor. Men jag fortsatte. Gick där i flera månader sen kom studier emellan.

BOOT CAMP
Jag och en annan vän var sugna på att köra Boot camp förra hösten (högintensiv militär-liknade träning under en bestämd tidsperiod). Jag kollade upp utbudet, läste på, såg bilder på instruktörer, och upptäckte till min förtjusning att den här Tabata-dåren fanns med på en av bilderna som Boot camp instruktör! Tyvärr blev det aldrig nån Boot camp för jag var i så dåligt fysiskt skick och behövde ta en paus från träningen. Men nu är jag i bättre hälsa! Jag har ingen Boot Camp inplanerad med det vore kul att köra inom det närmsta året.

 
Kategori: Taggar: gym, instruktör, träning;

Lena Philipsson - Jag är ingen älskling

Igår såg jag Lena Philipssons show “Jag är ingen älskling” som går på Cirkus. Även om jag inte skulle kalla Lena PH för idol så har jag uppskattat hennes musik sen jag var liten. Jag minns att jag brukade lyssna på Mammas LP-skivor med Lena där låtar som bland andra “Dansa i Neon” och “Längtar efter dig” fanns med. Jag hade inga förväntningar på showen då jag inte har någon djupare relation till Lena, och inte är särskilt uppdaterad på hennes nya låtar. Men jag måste säga att Lena var fantastisk! Hon var rolig, bjussig och personlig. Det var mer än en musikupplevelse. Ett genomgående tema var kärlek och relationer. Det var allvar. Det var fest. Framförallt var det en hel del ironi. Om du har gillat Lena Philipsson genom åren kommer du att älska denna show. 

 
        
 
 
Kategori: Taggar: Lena Philipsson, circus, föreställning, show;

DET HÄR MED ATT VARA SOCIAL

Idag hade vi ett inflyttningsmingel på jobbet. Samarbetspartners och vänner till organisationen var inbjudna på kaffe & tårta. Idag upplevde jag en stor fördel med att arbetsträna. Jag fick vara med. Samtidigt som inget spektakulärt förväntades av mig. Jag behövde inte gripas av skam över att jag inte var tillräckligt social, rolig, utåtriktad och ivrig att visa framfötterna.

Well, skammen kommer ändå. Var så säker. Men när jag kände att oron steg på kunde jag luta mig mot att jag faktiskt arbetstränar. Här får jag vara som jag är.

Jag satt med i ett par timmar. Åt tårta. Lyssnade på en konversation. Nickade och log. Gjorde mitt yttersta för att hänga med i vad som sades. Försökte hitta en lucka där jag kunde flika in något. Men snart la hjärnkontoret ner. Dödstrött. Jag kunde inte ta in ett ord till. Började se mig omkring, gick runt i lokalen, vart ska jag ta vägen, vart kan jag parkera. Började känna mig udda och överbliven.

En härlig grej med det här kontoret är att man får ha hund med sig och nästan alla som jobbar här har hund. Vid bordet bakom mig fanns en soffa där en annan kvinna satt som också arbetstränar. Hon har två Bichon Frise hundar. Jag sa att jag kände mig lite stressad, frågade om hon kunde ta upp en av sina hundar och ge till mig. Sen hade jag och kvinnan ett jättebra samtal. Hundar är bäst <3

Jag & Ferdinand.