DET HÄR MED ATT VARA SOCIAL

Idag hade vi ett inflyttningsmingel på jobbet. Samarbetspartners och vänner till organisationen var inbjudna på kaffe & tårta. Idag upplevde jag en stor fördel med att arbetsträna. Jag fick vara med. Samtidigt som inget spektakulärt förväntades av mig. Jag behövde inte gripas av skam över att jag inte var tillräckligt social, rolig, utåtriktad och ivrig att visa framfötterna.

Well, skammen kommer ändå. Var så säker. Men när jag kände att oron steg på kunde jag luta mig mot att jag faktiskt arbetstränar. Här får jag vara som jag är.

Jag satt med i ett par timmar. Åt tårta. Lyssnade på en konversation. Nickade och log. Gjorde mitt yttersta för att hänga med i vad som sades. Försökte hitta en lucka där jag kunde flika in något. Men snart la hjärnkontoret ner. Dödstrött. Jag kunde inte ta in ett ord till. Började se mig omkring, gick runt i lokalen, vart ska jag ta vägen, vart kan jag parkera. Började känna mig udda och överbliven.

En härlig grej med det här kontoret är att man får ha hund med sig och nästan alla som jobbar här har hund. Vid bordet bakom mig fanns en soffa där en annan kvinna satt som också arbetstränar. Hon har två Bichon Frise hundar. Jag sa att jag kände mig lite stressad, frågade om hon kunde ta upp en av sina hundar och ge till mig. Sen hade jag och kvinnan ett jättebra samtal. Hundar är bäst <3

Jag & Ferdinand.
 
 
 
Kategori: SITUATIONEN Taggar: arbetsträning, praktik, sociala sammanhang;
ExklusivaMoi:

HUNDAR<33 Litar mer på dessa fantastiska varelser än människor =P... de ger mer till oss än vad vi faktiskt förtjänar! Jag lever för hundar och har varit aktivt med hundar sen jag var 12... men också innan jag fick skaffa en (poängtera att jag fick KÖPA/SKAFFA mig en egen, fick fick jag fan dock ej *lol*). Kör ju bruks med den nuvarande när jag är oss pärona + trimmar med den å några andras! Härligt att det går framåt för dig... skynda långsamt så kommer det går fantastiskt, kramen damen =D

Svar: Min dröm och ett av mina livsmål är att köpa en svart dvärgpudel. Jag har en så stark pudelabstinens och har haft sen jag flyttade hemifrån för 10 år sen (kommer från en renodlad pudelfamilj). Men jag försöker vara eftertänksam och ansvarfull och slå till när jag vet att det verkligen är rätt läge. Men guuud så jag saknar, längtar, ser fram emot <3
SKRIVDIVAN

Ljuva Julia:

Vad skönt att kunna varva ner med en hund vid sidan!

Svar: Hundar är bäst. Håller på och tygla mig med mitt eget hundköp. Det kommer att ske. Den saken är säker. Men jag tror att jag behöver vänta liiite till. Bara lite. Men jag har värsta hund-abstinensen och har haft sen jag flyttade hemifrån för 10 år sen! Alltid haft hundar.
SKRIVDIVAN

Annukka:

Det är lätt att känna sig bortkommen i ett sällskap där man inte känner någon så bra. Det är inte heller alltid som de mest pratsamma och "rättframma" är de mest sociala. Man kan vara blyg och äkta social samtidigt. Vad fin du är, och Ferdinand med!

Svar: Tack för din fina kommentar! Ja, jag är faktiskt väldigt social, ibland, men i lugna sammanhang där jag känner mig trygg. De riktiga samtalen är alltid av mer värde för mig än att bara kallprata och *surra runt* med folk. Blir vansinnigt trött av sånt. Särskilt av att lyssna på människor som ÄLSKAR att höra sina egna röster haha.
SKRIVDIVAN

Lili:

Det låter ändå som att det fick ett rätt positivt utfall, det är fantastiskt vad djur kan göra med ens välbefinnande och trygghet. Känner igen mig i det med sociala situationer, jag blir också alldeles utmattad och känner mig lätt malplacerad. Jag är inte särskilt blyg men jag har liksom inget intresse av att kallprata eller röra mig i sammanhang där jag känner att jag inte passar in. Känslan av att passa in stämmer dock inte alltid, ibland är det bara min hjärna som överanalyserar baserat på erfarenhet.

Svar: Ja det där jäkla analyserandet. Tidigare i mitt liv har jag varit snabb att döma ut folk också. Känt att näääej, dessa helylle-typer kan inte ge mig ett piss, vi har inget gemensamt och vi kommer aldrig att kunna få det. Lite synd att jag varit sån, kanske är det just de där trygga helylle-typerna som jag borde ha tagit rygg på iband.
SKRIVDIVAN

Kommentera inlägget här: