DU HAR ALLTID SÅ BRÅTTOM

Hallå är det någon som känner till Singelpodden? Jag gjorde inte det men igår såg jag att jag hade fått nya besökare från en främmande länk. Naturligtvis klickade jag på länken och så hittade jag det här inlägget om mig själv. Jag blev så rörd och glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen 

På tal om singel. Om man är intresserad av att para ihop sig själv med en kvinna så har jag upptäckt ett utmärkt forum där det finns fina och trevliga sådana. Bikramyoga. I en sal av trettio kvinnor finns det ungefär fem män. Så utbudet är enormt. Är man dessutom en man har man oddsen på sin sida. 

Yogastudion är liten och intim, folk hänger kvar efteråt, sitter i små högar och småsnackar med varandra medan de väntar på lediga duschar och mer utrymme i omklädningsrummet. Efter nittio minuters blöt yoga, iklädd endast små tygbitar, är man rätt avskalad också. Så det lär inte vara så komplicerat att sitta där på golvet, pusta ut och känna samhörighet tillsammans med andra fuktiga kroppar, om man skulle vilja.

Jag småsnackar naturligtvis inte med någon. Jag hatar att stå i kö och jag är alltid först ut ur yogasalen. Plus att jag håller på att svimma av hunger efteråt. Jag har aldrig förstått mig på folk som dröjer sig kvar. I skolan var det alltid en stor grupp som skulle stanna kvar i klassrummet fast att man hade slutat för flera minuter sen. När jag slutar från något vill jag alltid dra därifrån.

Fördelen för “kvardröjarna” är ju att de knyter band. De kommer varandra närmare och utvecklar någon slags gemenskap. För några år sen i ett annat sammanhang var det någon som sa, Jeanette, du har alltid så bråttom, vad har du bråttom till???

Jag ba, eh… jag vet inte.

JAG KUNDE INTE SLUTA SKRATTA

Jag vet ju att jag sa att jag skulle hålla mig borta från Tinder. Speciellt efter dejten med den blivande psykologen. Jag behöver vira in mig själv och hitta tillbaka till lugnet. Och jag har inget som helst behov av att ha en man vid min sida för att känna mig glad och uppfylld. Ändå kan jag inte riktigt helt lämna Tinder. På rutin öppnar jag appen bara lite snabbt. För att se vad som har hänt. Kolla om någon har skrivit. Jag har ju trots allt en hel del matchningar som ligger där och flyter. Det händer att någon har skrivit. Ibland svarar jag. Ibland raderar jag någon. Ibland ger jag ut mitt nummer och skriver “ring mig i stället! jag okar inte chatta”.

Igår kväll pratade jag med någon som fick mig att skratta så mycket att jag började gråta.

KÄNSLAN AV ATT KOMMA HEM

Idag vaknade jag klockan 06:00. Jag älskar att vakna tidigt. Jag låg vaken i sängen och filosoferade den första timmen, för jag visste inte hur jag skulle bevara denna vackra morgongåva. Det var mörkt ute. Det börjar bli mörkt nu. Jag hoppas att jag hinner bli ljusare, innan det blir för mörkt.

För att snabba på processen köpte jag ett Bikramyoga kort igår. Yoga i en fyrtio graders uppvärmd sal. Jag har längtat i över ett år efter att få börja yoga igen, men aldrig tagit mig för. Märkligt med den där känslan som alltid infinner sig när jag sätter min fot i en yogastudio, känslan av att komma hem. Även om jag är orörlig i positionerna, så känner jag mig aldrig dum och bortkommen i yogan, som jag oftast gör på gymmet.

Mitt första blogginlägg som jag droppade på Facebook var ett inlägg om Bikramyoga. Då började jag med Bikram för att jag behövde få utrensning från kemikalier och gifter efter den sinnessjuka tiden som varit. Lite så känner jag nu med. Jag känner mig smutsig. Besudlad. Och jag vill bli ren.

Morgonen startar jag med kokad, färsk ingefära. Klockan är 07:45. Nu ringde min väckarklocka. Vad osoft det är att höra den tjuta när man redan är vaken. Nu ska jag gå duscha. Ha en fin dag!