NÄR ALLTING BARA TYSTNAR

Vad gör du? Vem skriver du med? 

Min hand pekade mot telefonen som låg framför honom på bordet. Mina fingrar darrade så mycket att hela armen skakade. Våra blickar låste sig i varandra. Hans ögon rörde sig i små, små, blixtsnabba rörelser fram och tillbaka, de var brunare än vanligt. Det var som att titta ner i en mörk tjärn, en sån där smutsig liten sjö mitt ute i skogen som bara har några decimeter högt vatten. Vatten och lera. Gå inte ner där. Jag var skräckslagen. Han såg det. Han såg också skräckslagen ut. Vi delade ett skräckslaget ögonblick tillsammans. 

När allting bara tystnar, som på film, sekunderna innan en bomb ska explodera.                                                                                                                                                                 

Anonym:

Ahhh Gud va bra du skriver!

Svar: Tack så himla mycket blir superglad :) <3
SKRIVDIVAN

Kommentera inlägget här: