NÄR NÅGON DÖR

Jag fortsatte att bläddra på Tinder. Kasserade alla, bläddrade så snabbt och aggressivt att jag tänkte att nu tar alla män slut. Jag har aldrig varit särskilt ytlig, de personer jag får känslor för behöver inte vara de mest bildsköna.

Men hur ska jag kunna bli attraherad av någon igen, efter att ha varit med någon som ser ut som han?

Några dagar senare hade jag bokat in en dejt med en psykolog. Vi träffades på en promenad. En alldeles för lång promenad. Efter den dejten saknade jag Prinsen. För tiden gick långsamt och hela mötet var mest bara påfrestande. Han var nyfiken och frågvis och jag insåg i efterhand att jag berättade mer om mig själv än vad jag hade lust med.

Vissa var oroliga för att jag skulle gå tillbaka till honom. Falla för alla brev och kärleksförklaringar och löften. Ge efter för hans ihärdighet.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en person som provade tanken om en återförening med någon som har svikit mig som han. Men vid ett svagt tillfälle som efter den där dejten, gjorde jag det ändå. Jag saknade hur det kunde vara tyst mellan oss utan att det gjorde något. Hans stora kropp mot min. Hans särskilda, intensiva men ömma sätt att ta mig. Hans djupa ögon som jag aldrig kunde bestämma färgen på. Hans mun. Hans vackra jävla mun.

Jag sa det till honom, det jag älskar mest med ditt utseende är din mun.

Sen kom alla obehagliga minnen och kallsinniga lögner tillbaka. Han har sprängt sönder varje millimiter av ömhet jag känt och skulle kunna känna för honom. Han som jag lärde känna finns inte. Vilket kändes konstigt och olustigt och jag tänkte att det måste vara ungefär såhär det är när någon man precis lärt känna dör.

Kommentera inlägget här: