MIN NYA TV-SERIE

Jag måste dela med mig av TV-serien som behåller mig i inomhus just nu. Jag kommer ihåg när det rådde en hysteri kring den Amerikanska TV-serien Orange is the new black som utspelar sig i ett kvinnofängelse, jag såg några avsnitt men sögs aldrig in. Lite för snällt och mjäkigt. När jag slog på TVn häromdagen landande jag mitt i TV-serien Wentworth, en Australiensk produktion som också utspelar sig i ett kvinnofängelse, ärligt talat jag har ALDRIG kunnat landa mitt i ett avsnitt av någonting och fastna. Men denna gång fick jag mer-begär direkt och har på tre dagar sätt två säsonger och nu har jag en säsong kvar. Jag gråter en skvätt nästan varje avsnitt för att jag blir berörd.

Wentworth går att hitta lite här och var på nätet. Såg nyss att den även finns på CMORE.

 

 

Kategori: Taggar: TV-, avsnitt, cmore, kvinnofängelse, orange is the new black, tv serie, tv-serier, wentworth;

TYSTNADEN INNAN BESKEDET

Jag är nipprig därför jag har nyss varit på mötet på djurrättsorganisationen som jag vill arbetsträna på. Från min sida känns det fortfarande lika rätt, eller ännu mer rätt men jag vet ju inte ifall de vill ha mig där och är villiga att ge mig en chans. Jag brukar tänka att om jag åtminstone får komma på intervju så har jag fått möjligheten att ge en rättvis bild av mig själv, mer än vad ett personligt brev tillsammans med ett uppstyltat CV ger i alla fall. Men så sitter jag där idag och försöker göra på det här nya sättet, jag måste vidröra lite grann varför jag söker just en arbetsträning. Ärligt talat jag är högst ovan att prata med människor på en arbetsplats om sjukskrivning, vara öppen och peka på en “problematik” som brukar ställa till det för mig. Så när jag trevande försöker mig på detta finns det risk för att jag blev något fåordig. Samtidigt hur mycket behöver en säga? Människor vill oftast inte få någon annans livsspectrum uppkört i fejjan. Men jag tänker att det är nödvändigt att säga ungefär vilken typ av problematik det rör sig om. Jag är passionerad och nyfiken och har alltid haft ett starkt driv men när det kommer till att stanna kvar och bli en del av och låta människor lära känna mig på riktigt, då väcks flyktbegäret till liv. Idag har jag bättre förutsättningar och mer kunskap om mig själv för att kunna göra på ett nytt sätt och stå kvar. Jag är redo att sätta igång men lider i tystnaden innan beskedet. Människan jag hade mötet med idag lämnade mig med orden “Gå hem och tänk nu Jeanette, så ska vi också tänka”.

 
Kategori: SITUATIONEN Taggar: CV, arbetsplats, arbetsträna, djurrättsorganisation, intervju, möte, passion, problematik, sjukskriven;

JAG MÅR BÄTTRE NU

Av någon anledning känns det som att det var enklare att vara transparent i somras. När jag läser gamla inlägg som detta undrar jag hur fan jag vågade vara sådär öppen. Nu känns allt alldeles för privat för att föreviga det ute i cyber.

Men för över ett halvår sen, snart ett år sen faktiskt… visste jag inte om jag skulle fixa att ta mig tillbaka. Ta mig över till andra sidan levande. Jag visste inte. Jag tänkte inte på framtiden. Hade jag ens någon framtid? Jag hade bara den dagen, den timmen, den stunden framför datorn för att sen återgå till att sova. Jag sov mer än jag var vaken till och från i veckor, månader.

Jag har svårt att identifiera mig med det där måendet idag. Jag minnas när jag börjar tänka på det, prata om det. Men idag känner jag mig så många grader friskare, piggare att det är ganska otroligt. Det känns helt okej att leva idag. Jag har framtidsplaner och drömmar som jag sakta rör mig mot.

Även om vissa saker som postades på bloggen känns naket, privat och utelämnade idag när jag läser det så tror jag inte att jag kunnat göra annorlunda. Det är ju mitt sätt att kanalisera och småprata med världen. Det är alltid lättast att skriva när kraftfulla saker inträffar, när den inre skräcken inför livet blir så överväldigande att en nästan är redo att stämpla ut.