LÅT OSS BEDJA OM BÄTTRE TIDER

Den senaste veckan har jag hostat sönder min hals så till vida att jag nu låter som en hes pojke som är på väg ut ur målbrottet. Jag har haft feber i flera dagar, legat och frusit och svettats. Fastnat med blicken på tvn utan att veta vad det är jag tittar på. Mannen är också sjuk och han tycker det är en fördel att vi är två som genomlider det här tillsammans. Två personer så att en av oss (han) på regelbunden basis (varannan timme) kan uttrycka sitt lidande högt till den andra (mig) om hur överjävligt hans mående är. Han vill gärna veta hur jag mår också, några gånger om dagen, även om jag ofta struntar i att svara. Jag förstår att han bär på någon slags välvilja. Men varför ska vi i överflöd bejaka vårt elände när vi redan ligger hemma med flaggan på halv stång, jag, en skadad bambi. Han, en rostig lastbil som börjar falla i sär. Tiden som ska reparera den här härvan är jag mycket nyfiken på. 
 
Kategori: Taggar: sjuk

PRINCIPFASTA MÄNNISKOR

Människor som har starka principer kan vara irriterande att ha och göra med.

För några år sen var jag hemma hos en barndomsvän, vi hade spenderat en härlig sommardag tillsammans med bad och picknick och framåt kvällen skulle jag iväg på en annan grej. Jag hade inte tagit med nåt smink och frågade om jag kunde ta lite mascara av henne.

Hon: “Nej, jag har bestämt att jag inte ska låna ut min mascara till någon, tyvärr”.

Jag blev paff och irriterad. “Eh vadå? Är du knäpp eller? Det är ju JAG”. Men hon var stenhård och sa att hon säger nej till alla, ville inte ha ögoninfektioner eller vad det var, sa att det var en “principsak”. Jag gav henne två tydligt rynkade ögonbryn och åkte därifrån.

Idag slog det mig att jag också har en princip som är svår för vissa att acceptera.

Mannen ligger hemma hos mig och är sjuk, i natt hade han 39.6 i feber. När jag var nere på Ica skrev jag till honom och frågade om han ville ha något. Han skrev snus. En våg av irritation steg i mig. Sen la jag ner telefonen i fickan, köpte det jag skulle ha men inget snus. När jag hem gick jag in i sovrummet och tittade på honom.

Jag: "Älskling, du vet ju att jag inte köper nikotin till någon, tyvärr".

För några år sen gick jag runt på stan med en kompis som är några år yngre än jag, han har alltid en cigg i munnen. Den där dagen hade han oturligt nog glömt sin legitimation hemma. Han ser ung ut för sin ålder och kan sällan köpa cigg utan legg.

Jag: Nej, tyvärr.

.En flod av panik blänkte i hans ögon, det var tidvattnet som steg för varje kiosk han fick nobben av på Odenplan. Jag gick bredvid honom och sa “Din last, ditt ansvar”.

En gång köpte jag faktiskt snus till mannen, vår relation var helt ny och det var för härlig stämning mellan oss för att jag ville börja jiddra. Men inombords blev jag gravt irriterad. När jag kom upp från Ica var jag så sne att jag kastade snusdosan på honom.

"Känn dig JÄVLIGT priviligierad, det här kommer aldrig att hända igen".

 
 
Kategori: SITUATIONEN Taggar: barndomsvän, cigaretter, mascara, människor, nikotin, principer, principfast, snus;

HISTORIEN BAKOM MINA RÖDA TÅNAGLAR

Jag har förberett mig inför dagens hemkomst. Mannen vill att jag alltid ska ha röda tånaglar så nu har jag fått dem extra fint målade. Man kan säga att mina röda tånaglar var det som förde oss samman när han förra sommaren gav mig en uppgift som jag slutförde. 

Det började med att vi hängde i mariaparken sommaren 2015. Jag brukade spendera många timmar där när det var sol och han brukade vara där också. Eftersom vi visste vilka båda var även om vi inte kände varandra så var det lätt att börja snacka och timmarna flöt på. När någon av oss var tvungen att gå så fortsatte vi chatta på Facebook. Det var väldigt rörigt i mitt liv vid den tidpunkten, i hans också och vi brukade skämta om vårt elände.

Han var aldrig uppenbart flirtig men jag undrade vad han hade för avsikter. Vad hade jag för avsikter. På dagarna gick jag strategiskt till parken och spejade efter honom, när vi såg varandra försökte jag alltid se förvånad ut. Vi höll på sådär i några veckor och det började kännas som vi hade någonting, även om jag inte var helt säker för han var hela tiden neutral.

Men det var en dag när vi satt där i parken, den här gången ett helt gäng, jag hade anslutit mig ganska precis när en kompis till honom sa att det var dags att gå. Vi som inte hade hunnit prata någonting alls. De reste sig upp från gräsmattan och de båda sa ett allmänt hej då till oss som satt kvar och jag kände mig besviken. Men när de hade gått några meter vände sig mannen om och tittade rätt in i mina ögon.

Den kvällen eskalerade vårt chattande. Han kom på idén att han skulle bli min mentor så att jag skulle få ordning på mitt liv. Han sa från och med nu är jag din vägledare och jag har ett viktigt budskap till dig, men du kommer att behöva få det varje dag framöver. Jag roades och hakade på, jag sa att jag är mycket duktig på att följa anvisningar och han sa bra för jag är väldigt bestämd. Min första uppgift skulle vara att måla tånaglarna röda och skicka en bild när jag spretade med tårna. Jag skrattade så mycket när jag försökte få till det med lacket att jag höll på kissa på mig.

Även om mentorsgrejen var ett skämt så gick det inte att ta tillbaka någonting efter att jag skickat bilden på mina nymålade tånaglar. Jag ville inte ta tillbaka nåt heller, men jag var extremt nervös när jag vaknade för om några timmar skulle han komma hit, minns att jag tänkte om det här visar sig bli ett stort misstag, så får det bli det. Jag var tvungen att ha honom idag. Han dök upp på avtalad tid. Jag öppnade nyduschad i handduk, inte för att jag ville verka sexig utanför att jag verkligen inte hann klä på mig.

Gårdagens chatt hade varit hysterisk rolig, spännande och brännhet och jag hade skrivit saker som jag aldrig hade skrivit till någon förut. Men när han väl stod där i min hall kändes allting bara så pinsamt. Jag svettades och fick inte fram ett ord. Jag satte mig på golvet i sovrummet och han satte sig på sägen. Vi var knäpptysta. Jag skämdes för att jag kände mig vulgär och för att jag hade öppnat utan kläder.

Mannen försökte småprata lite om något. Jag kunde omöjligen se honom i ögonen efter allt som skrivits dagen innan. Jag darrade på rösten när jag försökte svara på tilltal. Varför sitter du där nere sa han till slut. Kom och sätt dig här. Han rörde med handen på sängen. Jag reste mig från golvet och satte mig bredvid honom. Fortfarande med handduken hårt virad runt min kropp. Vi satt där bredvid varandra i ungefär en sekund. Sen var det kört.