LÅT OSS BEDJA OM BÄTTRE TIDER

/ sjuk / Permalink / 4
Den senaste veckan har jag hostat sönder min hals så till vida att jag nu låter som en hes pojke som är på väg ut ur målbrottet. Jag har haft feber i flera dagar, legat och frusit och svettats. Fastnat med blicken på tvn utan att veta vad det är jag tittar på. Mannen är också sjuk och han tycker det är en fördel att vi är två som genomlider det här tillsammans. Två personer så att en av oss (han) på regelbunden basis (varannan timme) kan uttrycka sitt lidande högt till den andra (mig) om hur överjävligt hans mående är. Han vill gärna veta hur jag mår också, några gånger om dagen, även om jag ofta struntar i att svara. Jag förstår att han bär på någon slags välvilja. Men varför ska vi i överflöd bejaka vårt elände när vi redan ligger hemma med flaggan på halv stång, jag, en skadad bambi. Han, en rostig lastbil som börjar falla i sär. Tiden som ska reparera den här härvan är jag mycket nyfiken på. 
 
Till top