BARA LITE TILL

Dagarna gick. Han ringde. Smsade. Skrev långa välformulerade sms, han skriver rätt bra, tänkte jag. Även om det faktiska innehållet fick mig att känna ännu mer att jag gjort rätt. Jag svarade aldrig på något av det han skrev. Bara lät det vara. Jag hade sagt mitt.

Det var enkelt att bryta. Att stå för mitt beslut, ja, jag hade definitivt gjort rätt.

Ändå blev jag snart besatt. Jag ville ringa honom. Jag ville ha hans leende. Hans kyssar. Hans kropp. Jag ville få träffa honom bara lite till. Men varje gång jag tänkte på vad han hade gjort fylldes jag av samma avsky. Han satt i mitt hem. Med mina piller. Dolt i ett litet fack i plånboken. Jag rotade aldrig. Men när jag hade ställt frågan inför vår tredje natt, hade han svarat ja.

Det blev midsommar. Mina vänner som jag brukar umgås med var upptagna eller bortresta. Jag var ensam. Jag promenerade mest runt på stan och gjorde ingenting. Jag laddade ner Tinder.

 
Lisen:

Fina du! Sluta aldrig skriva du berör mycket med dina texter!!

Svar: Tack så himla mycket Lisen <3 <3 <3 Blir verkligen jätteglad av att höra det.
SKRIVDIVAN

Kommentera inlägget här: