GAMLA MINNEN PÅ NYA FOTOKURSEN

Jag går en fotokurs denna vecka på Jakobsbergs Folkhögskola och det är fullt ös. Jag är toppnöjd och det verkar som att de övriga elva kursdeltagarna känner likadant.

Jag har gått på denna skola förut. Snart 3 år sen. Då gick jag på deras skrivarlinje, kreativt skrivande. Jag älskade kursen. Däremot hade jag svårt att anpassa mig till den “mysiga och familjära” folkhögskolemiljön. Jag led av klaustrofobi till absurdum. Kände mig inspärrad. Fobisk. Livrädd. Gjorde allt för att slippa ha sällskap med människor till och från skolan.

Jag hade det tufft med det där. Så tufft att jag tappade greppet. Hamnade så långt ut på min egen gräns att jag ramlade. Rejält. Skolan var det adjöss med innan första terminen var slut. Jag föll och jag föll hårt. De jag författade på kursen höll på att bli de sista jag skrev. Det sista jag gjorde överhuvudtaget.

Redan första morgonen i måndags träffade jag min gamla lärare. Först kollade jag bort. Orkade inte möta blicken hos någon som vet. Men sen blev jag less på mig själv. Tänkte att jag garanterat kommer stöta in i henne flera gånger under veckan så lika bra att “ta tjuren vid hornen” och säga hej. Och hon kom ju knappt ihåg vem jag var.

Idag upplever jag vistelsen här på skolan enklare. Antagligen för att jag vet att kursen har ett nära slut. Jag tycker att det är trevligt att sitta i solen tillsammans efter lunchen. Fota varandra. Jag har upptäckt ett sätt som gör det fantastiskt att umgås med andra; tillsammans med kameran.

Jag och en annan kursdeltagare övar på att plåta varandra i olika ljusförhållanden inför kvällens fotoinlämning.
 
 
 
Kommentera inlägget här: