VILKET JÄKLA FALL

I morse ramlade jag ihop på gatan när jag var på väg till jobbet. Jag trampade snett på nåt vis och hela kroppen gav vika. Förbi mig i fallet cyklar en kvinnlig cyklist precis förbi. Och när jag ligger där utspridd på asfalten är det första jag gör att vrida på huvudet för att se om cyklisten tittade. Hon vände sig om och såg på mig. Jag undrade tyst om hon skulle stanna. Hon stannade inte. Fortsatte bara. Även om jag tycker det var ganska dålig medmänsklig stil så var jag ändå tacksam för att jag slapp bemöta hennes blick på nära håll. Vad är det som är så pinsamt med att ramla? Jag hatar att se andra ramla! Kan sällan hålla mig för skratt. Jag hade i alla fall mammas två hundar med mig som jag passar denna vecka. Som så fint och troget stod vid min sida. Det tog någon minut innan jag kunde resa mig upp. Bultande smärta runt hela foten. Sår på handflatan. Smuts på byxorna. Efter en stund kunde jag börja hanka mig framåt. Det onda försvann under dagen. Glömde bort vad som hade hänt och promenerade hem den längre vägen längst Årstaviken. När jag kom hem kom smärtan tillbaka. Nu kokar det från fotvristen och upp längst vaden. Så det blev ingen löpning idag som planerat. Och jag undrar på hur länge. Men jag fattar verkligen inte hur jag kunde ramla sådär. Bara föll ihop från en sekund till en annan. Måste sett så jävla kul ut. 

På väg hem från jobbet.
Svalka varma lockar i vattnet.
Den här vill mest jaga fåglar.
Dom blev inte så glada.
 
ensekundtusentankar.blogg.se:

Men aj! Stukad fot? Bådar inte gott för hundpromenader den här veckan 😐 Krya!

Svar: nej den är fortfarande öm dessutom nu en vecka senare!!!
Jeanette Polsäter

ensekundtusentankar.blogg.se:

..... Jävla tant!

ExklusivaMoi:

Första tanken var att jag ville sparka kvinnan hårt i arslet i form av frågan: Medmänsklighet, vet du vad det är!??
Japp det är verkligen sååå mycket svårare att vara en bra människa *lmao* Lättare att säga en massa pekfingrar men när det väl gäller så sätter skyddslapparna gärna på =P...fy fan för oss alltså!

Svar: Ja det är nog något med våra svenska kultur tror jag. Vi blir lite för privata till det extrema ibland.
Jeanette Polsäter

Emma Engström - Skönhetsbloggare hos Beautyboulevard:

Men alltså va? Det är väl nästan självklart att man stannar och tittar till den som ramlat :o Hoppas foten blir bättre!

Svar: Haha man kan ju tycka det! Även om det inte gjorde så mycket just i detta fall då ;)
Jeanette Polsäter

Anonym:

Å mina barn.... ❤

Kommentera inlägget här: