MIN TREVLIGA GYM-INSTRUKTÖR

Jag har alltid varit rädd för människor som jobbar på gym. De bär på en slags entusiasm som jag aldrig kunnat leva upp till. Häromdagen när jag gick och trampade på ett gå-band såg jag min gym-instruktör, Mr J, stå och lyfta vikter några meter framför mig.

Han var iklädd sina långa slimmade tights, ett minimalt linne och keps. Hans muskler glänste i spegeln av hans fuktiga kropp och jag funderade på om han hade smort in sig med olja. Han har ett sydamerikanskt utseende och första gången jag såg honom var han så lik någon jag en gång kände. Fast i en ny och fräsch tappning.

Mr J ger alla klass-deltagare ett personligt bemötande, dröjer med en varm glansig blick lagom länge. Ett stort leende. En klapp på axeln när en går ut genom dörren efter ett avklarat pass. Jag blir ganska illamående av det där, mest för att jag vill vara anonym på gymmet. Bland gym-människor känner jag mig tafatt, lat och använder alltid fel teknik.

Sist när jag låg på en matta ute i vanliga gymmet och försökte göra avancerade sit-ups som jag lärt mig på ett av passen, märkte jag hur en biffig gymmare stod och tittade på mig. Mina armar och ben blev mer i ofas än vad de redan var. Av ren skräck för att han skulle komma fram och justera mina rörelser slutade jag genast med det jag höll på med. Började med en rörelse som jag behärskar. 

När jag i alla fall gick där på gå-bandet och granskade varje rörelse Mr J tog såg jag hur hans mörka ögon mötte mina genom spegeln, hans läppar skulle precis åka upp till ett stort leende när jag istället tittade bort. Min irriterande blyghet uppfattas säkert som otrevlig.

Jag har gått på hans pass i några veckor. Självklart har jag provat min kropp mot hans, i tankarna, sådär som jag ofta gör med nya trevliga människor. Men det är uppenbart att han gillar män. Och oavsett vad han har för sexuell läggning handlar inte fascinationen jag känner för honom om attraktion. Mer om att han är stereotypen av de glada gym-människor jag hyser en ologisk skräck inför.

Jag har för övrigt svårt för vänliga själar som står och blickar mot farstun i mitt liv. De står på gatan, ser mot dörren. De är inte ens inne i hallen. De är möjligtvis nyfikna på vem jag är. De är möjligtvis bara vänliga utan att vara nyfikna. Oavsett blir jag illa till mods av att se dem stå där och titta. Särskilt om det är jag som är nyfiken.

Jag ser nästan ut som en gym-brud här? Låt er inte luras, bilden är missvisande. 
Kategori: POPULÄRA INLÄGG Taggar: gym, gym-instruktör, gymmet, klass, kropp, männen, människor, rädsla, rörelse, sex, sit-ups, teknik;
Annukka:

Du är jättefin! Ja, gyminstruktörer får en märklig makt över en... Inte underligt att Viktoria föll för Daniel... Nu har jag ju en gubbe som jag är nöjd med, ska påpekas, men jag förstår vad du menar!

Svar: Tack snälla för komplimangen! Haha ja vad modig Vickan är om inte annat som vågade prata med och släppa in Daniel... jag hade ju bytt till en kvinnlig personlig tränare haha.
SKRIVDIVAN

Netti Starby:

Haha jag brukar också känna mig obekväm när någon tittar på mig när jag tränar :-D Kram

Svar: Skönt att man inte är ensam ;)
SKRIVDIVAN

Amanda Jona [SPONTAN]:

Alltså du skriver verkligen så fängslande!

Svar: Tack! Jag blir så himla glad att du tycker det <3
SKRIVDIVAN

Ama de casa:

Jag är så fruktansvärt rädd för människor som jobbar på gym. Men jag har en bra lösning på det - jag går aldrig dit... :-D

Svar: Haha ja, den har jag kört mycket också, har väl stannat på varje gym i några månader på sin höjd. Men vi får se snart kanske jag är en i "glada gänget" haha.
SKRIVDIVAN

Znogge:

Du ser verkligen proffsig ut :D

Svar: Tack du :D
SKRIVDIVAN

ExklusivaMoi:

Att se men inte röra är något som jag själv gör mycket och ofta ^^... inget fel med det ju!
Jag är nog den där bittra bruden som irriterar mig på när grabbarna glor på mig på gymmet, HAHHAHA... usch jag måste börja tänka gott om mänskligheten för det är det som gör att jag ogillar människor i största allmänheten *lol*
FAN VA NICE att se dig här igen ffs, skrivdivan som kan behärska den skrivande konsten mycket väl<3

Svar: Vissa män stirrar på en som hungriga däggdjur och de gör ingen effort att försöka lägga band på sig själva. Totalt frisläppta. Totalt gränslösa.
Jag blir så glad för dina vackra ord <3
SKRIVDIVAN

FannyFredrica - [Fotografering]:

Så bra du skriver!!
Jag kände också så där när jag började gymma. Men jag märker att för varje dag blir jag bara säkrare och säkrare och är nog snarare än av de där glada gym-människorna nu :')

Svar: Det låter ju väldigt hoppfullt ;) Och tack för komplimangen den värmer.
SKRIVDIVAN

Frida:

Vilket otroligt bra skrivet inlägg, jag blev alldeles fast! :)

Svar: Åh vad härligt att du tycker det, blir så himla glad av att du säger det.
SKRIVDIVAN

Lili:

Haha ja, du ser verkligen ut som en crossfit-tjej! Och ja, jag känner igen det där med gyminstruktörer. Om jag ser någon av dem träna nära mig blir jag alltid extra medveten om min teknik, hur jag ser ut och så vidare. De anda gymmarna påverkar mig inte, men just instruktörerna... hjälp.

Tycker väldigt mycket om stycket med de vänliga själarna som blickar mot farstun i ditt liv. Du skriver så bra!

Svar: Hahaha ja visst är de läskiga! Tack snälla du blir så himla glad.
SKRIVDIVAN

Madde / ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★:

Det där är anledningen till att jag inte går på gym. Får som panikångest av folk där :/.

Svar: Ja det är en speciell mijö för den oerfarne!
SKRIVDIVAN

Kommentera inlägget här: