JAG HAR KVAR DIN RÖDA MUNKJACKA

Jag drömde om dig i natt. Vi låg och gosade i min säng sådär som vi gjorde sista gången du var här. Jag har aldrig sett dig sen dess. Förutom den där måndagsnatten när du höll upp en genomskinlig liten påse utanför mitt nyckelhål. Klockan var runt fem på morgonen och du ville komma in och värma dig. Få sällskap. I utbyte var du villig att dela med dig av påsen.
 
Du trodde att det var som förut. Att jag skulle öppna dörren och dagarna och nätterna skulle försvinna och vi skulle ligga nära i min säng och prata. Svettas. Sitta i mitt kök och frenetiskt röka cigg efter cigg och inse att det gått flera dygn utan att någon av oss hade ätit.

Första gången vi sågs var ute på min bakgård. En manlig gestalt på dryga trettio år stod och rökte i morgonluften. Det var en slump att du råkade stå där just då. En slump att jag råkade öppna dörren där just då. Idag skulle jag aldrig gå omkring i mitt trapphus vid samma tidpunkt som de första morgonfåglarna börjar kvittra. Men allt var annorlunda då så jag sa, följ med upp till mig så snackar vi där.Du hade på dig jeans och en röd munkjacka, och trots kraftigt mörka bromsspår under ögonen mot alldeles för vit hy, var du snygg. Du hade sådana där glada mungipor som jag är så svag för, sådana som alltid ler. Du frågade om jag var snut, jag sa nej, e du?

Timmarna. Dagarna. Blåste bort. Du var den härligaste personen jag hade träffat på länge. Rolig. Smart. Farligt smidig. Och du gillade mig. Jag kände det. Men jag ville aldrig vara naken med dig. Aldrig kyssa dig. Inte då. Inte så. Jag sa någon annan gång kanske. Men inte nu. Inte såhär.

Efter att jag brutit med allt har jag varit livrädd för dig i perioder.

Livrädd att du skulle dyka upp utanför min dörr. Jag skulle stå i min kolsvarta hall, höra mitt eget hjärta slå så hårt att det dånade bland skor och jackor, jag skulle känna hur min hand snuddade vid låset sådär som den kan göra om man lutar sig mot titthålet och jag skulle veta att tänker jag en enda tanke åt fel håll nu, så vrider jag om låset och hela min jävla värld kommer att vändas upp och ner. Om jag lyckades lägga tankarna rätt skulle jag försiktigt ta två ljudlösa steg bakåt samtidigt som jag höll andan. Jag skulle backa ännu mer och sätta mig på sängen tills jag hörde hissdörren gå igen.

De få saker som är rena i det där livet blir alltid smutsiga till slut. Därför är det speciellt att det aldrig blev smutsigt mellan oss. Men hade det varit lika bra kanske. Så slapp jag drömma drömmar om dig där vi gosar i min säng och fortsätter att prata om allt det där som vi alltid började prata om, men som alltid fick oss att sluta prata tvärt och istället hamna i en illamående tystnad.

Innan du skulle gå den där sista gången sa jag att jag har kvar din röda munkjacka. Den hänger där, sa jag, och pekade på en av krokarna i hallen. Jag trodde aldrig att du ville ta den för den hade legat hos mig i över ett år och var så urtvättad nu, och du måste ha sett något i mina ögon när jag såg dig sträcka dig efter den för du ändrade dig och frågade om jag ville behålla den.
 
Vi stod tysta en stund i hallen. Jag tittade ner i golvet. Du åt något annat håll. Våra ögon möttes igen, sedan höjde vi händerna till varandra i en konstig vinkning och sa, vi hörs.

För en tid sedan rensade jag ut garderoben. Alltid när jag gör det går det undan och jag kastar kläderna som ska slängas i en hög vid ytterdörren. Din munkjacka hamnade där. Men när jag skulle mejsla ner allt i påsar tittade jag på munkjackan, tog upp den i famnen, lät dess röda bomull som blivit tunn och blek ligga i mina nakna armar. Såg på de trasiga muddarna. Tvekade. Gick tillbaka till garderoben och la den på hyllan högst upp, hyllan vars innehåll jag inte når upp till med ögonen.

Hyllan där det ligger sådant jag aldrig använder och egentligen borde slänga.

JAG ÄR MYSIG PÅ FREDAGAR

God morgon fredag. Fredagsmorgnarna är en tid jag brukar vika åt bloggen. Jag är ledig på fredagar så då går jag upp tidigt, tar datorn till närmsta öppna café, sätter mig och skriver om det som kommer ut och jag blir ofta lika förvånad över att det kommer något. Jag vet sällan vad som ska komma när jag sätter mig i en koncentrerad skriv-position. Det bara händer. Om det händer. Men ofta gör det de. Men jag behöver den där ritualen med att gå upp tidigt och gå ut från hemmet och sätta mig någon annanstans. På fredagsmorgnarna känner jag mig alltid lite mysig och det är då det brukar komma ut lite positiv livsanda ur den här kroppen. Jag vet inte varför jag är extra mysig på fredagsmorgnarna för det är inte det att jag uppskattar att vara ledig mer än vad jag uppskattar att vara på praktiken. Men jag gillar att greja med SKRIVDIVAN och när jag sitter med andra projekt i veckorna blir det mest brus över i skallen när jag kommer hem. Igår försökte jag sopa ihop det där bruset men allt som kom ut var kryptiska sammansvärjningar av ord som jag tröttsamt satt och stirrade på. Idag är Anna krasslig så jag ska på egen hand masa mig iväg till gymmet 11:30 och gå på Mr J’s pumpa-upp-rumpan-pass. Jag har redan börjat förhandla med mig själv om att jag har massa andra saker att ta itu med. Jag ligger även kvar i sängen!!! Kom igen nu Jeanette, you can do it! 
 
 
Kategori: SITUATIONEN Taggar: Mr J, blogg, fredag, gym;

JAG HAR GJORT EN BRASILIANSK VAXNING

Idag testade jag att få en brasiliansk vaxning för första gången. Hel-ansad mutta alltså. Framstjärt till bakstjärt. Jag skulle underdriva om jag inte sa att jag är lätt traumatiserad från händelsen.

Utanför. Redo och ovetande över vad som komma skall.
Jag som har gynekologskräck var mer rädd för det intima mötet med en främling än för själva smärtan från att bli vaxad. Det visade sig bli helt tvärtom för kvinnan som tog hand om mig var topp. Som en moderlig husmor som lägger en förstående hand på ens axel när man inte orkar mer, samtidigt som att all mat ska ätas upp.

Jag frågade om hon tyckte jag var kinkig för jag kved och hyperventilerande och frågade efter varje drag med vaxremsan om det var klart snart. Hur många är det kvar nu. Nu räcker det väl. Hon sa att jag var känslig. Inte kinkig.

Jag blev övertalad av en kompis att göra en brasiliansk vaxning. Vi fick ett super-erbjudande i en rabatt-app, annars hade jag nog aldrig gjort detta. Och det är inte så att jag bereder väg för nåt slags tvåkönat äventyr. Men nu när när vaxningen väl är gjord känns det skönt att vara renoverad inför sommaren. Redo för spontana bad och tunna bikinitrosor!

Men jag tror att man måste tycka det är viktigt att vara babyfejs där nere för att stå ut med vax-smärtan. Om jag skulle få för mig att göra en brasiliansk vaxning igen skulle jag i alla fall gå tillbaka till samma kvinna: Chris på Brasilian Beauty, det ligger vid Skanstull på Södermalm.

Chris sa att det är värst första gången, sen vänjer kroppen sig. Ni som brukar göra brasiliansk vaxning, håller ni med?

Jag efteråt.