JAG HAR KVAR DIN RÖDA MUNKJACKA

Jag drömde om dig i natt. Vi låg och gosade i min säng sådär som vi gjorde sista gången du var här. Jag har aldrig sett dig sen dess. Förutom den där måndagsnatten när du höll upp en genomskinlig liten påse utanför mitt nyckelhål. Klockan var runt fem på morgonen och du ville komma in och värma dig. Få sällskap. I utbyte var du villig att dela med dig av påsen.
 
Du trodde att det var som förut. Att jag skulle öppna dörren och dagarna och nätterna skulle försvinna och vi skulle ligga nära i min säng och prata. Svettas. Sitta i mitt kök och frenetiskt röka cigg efter cigg och inse att det gått flera dygn utan att någon av oss hade ätit.

Första gången vi sågs var ute på min bakgård. En manlig gestalt på dryga trettio år stod och rökte i morgonluften. Det var en slump att du råkade stå där just då. En slump att jag råkade öppna dörren där just då. Idag skulle jag aldrig gå omkring i mitt trapphus vid samma tidpunkt som de första morgonfåglarna börjar kvittra. Men allt var annorlunda då så jag sa, följ med upp till mig så snackar vi där.Du hade på dig jeans och en röd munkjacka, och trots kraftigt mörka bromsspår under ögonen mot alldeles för vit hy, var du snygg. Du hade sådana där glada mungipor som jag är så svag för, sådana som alltid ler. Du frågade om jag var snut, jag sa nej, e du?

Timmarna. Dagarna. Blåste bort. Du var den härligaste personen jag hade träffat på länge. Rolig. Smart. Farligt smidig. Och du gillade mig. Jag kände det. Men jag ville aldrig vara naken med dig. Aldrig kyssa dig. Inte då. Inte så. Jag sa någon annan gång kanske. Men inte nu. Inte såhär.

Efter att jag brutit med allt har jag varit livrädd för dig i perioder.

Livrädd att du skulle dyka upp utanför min dörr. Jag skulle stå i min kolsvarta hall, höra mitt eget hjärta slå så hårt att det dånade bland skor och jackor, jag skulle känna hur min hand snuddade vid låset sådär som den kan göra om man lutar sig mot titthålet och jag skulle veta att tänker jag en enda tanke åt fel håll nu, så vrider jag om låset och hela min jävla värld kommer att vändas upp och ner. Om jag lyckades lägga tankarna rätt skulle jag försiktigt ta två ljudlösa steg bakåt samtidigt som jag höll andan. Jag skulle backa ännu mer och sätta mig på sängen tills jag hörde hissdörren gå igen.

De få saker som är rena i det där livet blir alltid smutsiga till slut. Därför är det speciellt att det aldrig blev smutsigt mellan oss. Men hade det varit lika bra kanske. Så slapp jag drömma drömmar om dig där vi gosar i min säng och fortsätter att prata om allt det där som vi alltid började prata om, men som alltid fick oss att sluta prata tvärt och istället hamna i en illamående tystnad.

Innan du skulle gå den där sista gången sa jag att jag har kvar din röda munkjacka. Den hänger där, sa jag, och pekade på en av krokarna i hallen. Jag trodde aldrig att du ville ta den för den hade legat hos mig i över ett år och var så urtvättad nu, och du måste ha sett något i mina ögon när jag såg dig sträcka dig efter den för du ändrade dig och frågade om jag ville behålla den.
 
Vi stod tysta en stund i hallen. Jag tittade ner i golvet. Du åt något annat håll. Våra ögon möttes igen, sedan höjde vi händerna till varandra i en konstig vinkning och sa, vi hörs.

För en tid sedan rensade jag ut garderoben. Alltid när jag gör det går det undan och jag kastar kläderna som ska slängas i en hög vid ytterdörren. Din munkjacka hamnade där. Men när jag skulle mejsla ner allt i påsar tittade jag på munkjackan, tog upp den i famnen, lät dess röda bomull som blivit tunn och blek ligga i mina nakna armar. Såg på de trasiga muddarna. Tvekade. Gick tillbaka till garderoben och la den på hyllan högst upp, hyllan vars innehåll jag inte når upp till med ögonen.

Hyllan där det ligger sådant jag aldrig använder och egentligen borde slänga.

Lisen:

Du skriver så bra. Man vill bara fortsätta läsa.

Svar: Åh guuud vad glad jag blir!!! Tack Lisen <3 <3 <3
SKRIVDIVAN

ensekundtusentankar.blogg.se:

Fint skrivet. Känner så igen mig och jag varit där. Vissa saker är bra att minnas. Bra att du valde en ny väg även om det ibland är den tryggheten man är van vid.

Svar: Tack Cilla!
SKRIVDIVAN

Ida Jansson:

Älskar hur du skriver. Som en roman man inte vill släppa ifrån sig. Känslosamt.

Svar: Tack snälla du! Blir jätteglad <3
SKRIVDIVAN

Jeanette:

Äsch du får inte förminska dig själv tycker jag! Du skriver ju fint så sträck på dig och ta för dig!
Det kommer ett nästa år med så då får du åka dit och bli inspirerad av alla grymma kvinnor på plats :)

Elin Pettersson:

Jag älskar dina texter, så otroligt bra. Jag planerar att köra igång tema fotografering som är baserade på mina egna texter, om du vill så kan jag hjälpa dig med bilder till även dina. Det vore roligt med ett samarbete! Tills dess ska jag fortsätta läsa! Kram

Svar: Kul att du gillar mina texter! Blir verkligen jätteglad. Har slängt iväg ett mail till dig :)
SKRIVDIVAN

Zyllah:

Oj oj, vilken text. Det är väldigt... passionerat, om man kan säga så. Det kändes jätte personligt och man ville inte riktigt sluta läsa. Jisses människa. <3

Svar: Oj! Vad supderdunderglad jag blir. Tack för din otroligt fina kommentar.
Jeanette Polsäter

GC:

Det du berättar griper tag i hela mig...

Svar: Tack snälla du för att du säger det. Blir jätteglad.
Jeanette Polsäter

Sofia:

Oj oj vad bra du skriver! :D

Svar: Tusen tack! Blir otroligt glad.
Jeanette Polsäter

Tilda Barkselius:

Så vackert skrivet, blev helt tagen av att läsa det. Såå duktig!

Svar: Wow! Tack snälla du för att du säger det!!! Blir superduperglad ända in i hjärtat.
Jeanette Polsäter

carro:

Jag blev jätterörd av din text! Vackert och smärtsamt

Svar: Tack snälla du! Känns fint att kunna beröra.
Jeanette Polsäter

Jasmine:

Wow, vilket inlägg! Dina ord berör mig starkt och jag tror att vi är många som kan relatera till den förlorade kärleken. Tack för att du delar med dig.

Svar: Tack så mycket för din kommentar! Det gläder mig att du unnar dig själv att köpa rosor till hemmet. Jag gör det alltför sällan, men när det väl står en blombukett på bordet förgylls mina dagar.
Jordgubbspajen var jättegod - somrig och enkel, som det sig bör. :)

Ta vara på dig.
Kram

Svar: Tack så mycket!
Jeanette Polsäter

Cassandra Haraldsson:

Men åh så fint du skriver! Riktigt duktig är du!

Svar: Tack snälla Cassandra! Blir jätteglad för dina ord.
Jeanette Polsäter

Ellen Gräntz:

Men jisses vad duktig du är på att skriva!

Svar: Tack det värmer jättemycket.
Jeanette Polsäter

Hanna Karlsson:

Så himla bra du skriver!

Svar: Tack du!
Jeanette Polsäter

Emma:

Gud blev berörd av texten,för man kan lätt relatera till den. När det bryts upp mellan 2 personer, och minnet man har kvar kan vara ett helt enkelt klädesplag. Så vackert skrivet! Du är begåvad.

Svar: Tack Emma! Blir jätteglad.
Jeanette Polsäter

Lili:

Det här är så himla bra skrivet, så fint, så berörande. Du är en begåvning!

Svar: Tusen tack LIli! Värmer extra att höra det från en så duktig skrivare som du :)
Jeanette Polsäter

Kommentera inlägget här: