NÅGRA KOMMENTARER OM SISTA DEJTEN

Okej. Jag kan inte låta bli att kommentera Strängnäs-dejten. Men det är det sista stoff av dejtingshabbel jag tänker dela med mig av. 

Jag faschineras av människor som är säkra på sin plats här i livet. Människor med stabil självkänsla. Såklart kan de också dippa, men innerst inne är de övertygade om sin rättmätiga tillhörighet i de flesta sammanhang. Föräldrarna har alltid lyft och uppmuntrat dem. De har uppmanats att följa sina drömmar och de har fått veta att de duger som de är. De är de trygga barnen från den trygga familjen.

Men nu till sak:

Den första dejten med killen från Strängnäs kändes halvbra. Vi hade trevligt. Men efteråt var jag ljummen i min uppfattning och inte särskilt sugen på att ses igen. Efter drygt en vecka sågs vi ändå, jag tänkte äh va fan, man måste ge människor en chans.

Efter dejt nummer två var jag däremot helt säker. Jag skrev tydligt i ett sms att det inte kändes rätt för mig, att jag inte är helt där och att jag inte kommer att dejta honom igen. 

Jag får tillbaka ett långt sms där han mer eller mindre vägrar köpa att jag inte är intresserad. Obotligt säker på sitt värde, indikerar han att jag resonerar fel, han skriver att han hoppas att jag inte är en sådan som letar efter “den perfekta partnern”.

Ärligt talat så får ofta de som uppvaktar mig  de jag finner attraktiva  en ärlig chans. Sen kan man diskutera kvalitén på urvalet av dessa personer. Men sexuell attraktion kommer definitivt i första hand. Det är en förutsättning för att resterande köttsliga/själsliga kroppsdelar/väsen ska få utrymme. 

Om jag var ute efter en avsexualiserad livskamrat att diskutera existensiella frågor med så har jag fantastiska tjejkompisar som fyller den funktionen. Aldrig i livet att jag nöjer mig med något som känns “trevligt”.

Anonym:

du är helt otroligt vacker:)

Kommentera inlägget här: