YOGASNUBBEN

Jag har inte riktigt kommit igång med mitt skrivande sen jag blev frisk. Under tiden tänkte jag bjuda på en liten "text" som jag skrev för några år sen.

Yogasnubben.

Det har börjat en ny kille på yogan. Fett snygg. Tre gånger i rad har han dykt upp. Givetvis har jag fått för mig att han kommer tillbaka för att träffa mig.

Han har lagt till mig på Facebook. Gillat en grej jag skrivit. Vad säger det då, förutom absolut nada?! han tycker väl att jag är intressant, vi delar ju yogashittet, men sen då. Snubben har flickvän, en snygg sådan, de verkar ha varit tillsammans i flera år, äckligt! okej. Lugna dig. De där fotona säger ingenting. Deras förhållande kanske är på glid vem vet.

Jag kan inte koncentrera mig på yogan när han är där. Jag tänker bara på hur jag ser ut, försöker vara sexig. Putar med brösten, rumpan, kollar om han kollar. Jag vet inte om han gör det. Jag spanar i alla fall in honom. Stirrar på utbuktningen från hans sladdrande byxor som har millimetertunt tyg. Herregud.

Idag när vi låg i mörkret och skulle slappna av, efter själva yogan, la jag nästan min hand på hans ben. Skitnära. Eller nej, det skulle bara en idiot göra men impulsen var stark. Fönstret stod på glänt, oktoberkvällen kylde ner rummet, värme alstrades från hans kropp och snuddade vid min. Jag ville så gärna krypa närmare.

Istället för att slappna av låg jag och smed planer. Jag vill ha den där skapelsen i mitt hem. Tänk om jag skulle äga honom. Kunde jag stjäla hans uppmärksamhet efteråt? vår ögonkontakt förra passet var långt ifrån neutral. Han brände av mina kläder med sina omänskliga lysmaskögon, och det var inte bara sexuellt, han såg på mig med samma fascination jag sett andra blivande aspiranter se på mig.

Det händer något när vi pratar. Jag älskar när han pratar! då får jag titta på honom oavbrutet utan att verka obehaglig.

Det är ju det här med hans lysmaskögon. En blå lysmask som slingrar sig i varje öga, bildar två bollar som ger ifrån sig blått uv-ljus. Jag. Överdriver. Inte. Det är därför jag är så tagen av den här. Denna det. Vad han nu är. Upp-fuckaren av mitt yogautövande.

Det är det här som är attraktion. Jag inser hur sällan jag blir attraherad av någon när något sånt här dyker upp. Jag som aldrig blir attraherad av upptagna män. Upptagna män som flirtar är motbjudande. Men det gäller tydligen inte nu. Skulle han lägga in en stöt är jag körd.

Kan jag inte bara lägga ner. Om jag ska hålla på och knepa med det här kan jag varken yoga eller bete mig som en normal människa. När jag får för mig att det är något mellan oss blir jag bara märklig. Kan jag inte bara få slappna av och vara mig själv.

Tänk om jag har fått för mig allt. Tänk om inte han alls har inspekterat min Facebook på samma sätt som jag har dissekerat hans. Tänk om han knappt har reflekterat över vad jag heter, hur gammal jag är. Om jag är singel. Tänk om jag bara är en av alla dem han slentrianmässigt lagt till på Facebook.

Jag har förresten tagit reda på vart han bor. Bara två tunnelbanestationer ifrån mig! där bor han tydligen med horan. Nej förlåt. Människan han idkar samlag med. Om de nu gör det. Om de varit tillsammans länge kanske den fasen är förbi. Ja, jag vet inte. Jag har aldrig stått ut med någon i mer än några månader så jag vet inte hur sånt där funkar.

Fast jag skiter väl i vem han ligger med. Värsta tänkbara är ju i fall han är kär i fanskapet. Då blir det problem.

Sen har han ju de där prinslockarna. Små silkeslena guldlockar i en stor fluffig kalufs och jag är öppenhjärtigt förvånad över min förtjusning. Normalt fall skulle jag avsky att behöva titta på någon med prinslockar. Funderat över hur jag skulle få vederbörande att bli av med sin olycka. Men istället lockas jag av lockarna. Hur skruvat är inte det?

ExklusivaMoi:

Aaaah påminner mig om en händelse med mig sj fast på fotbollsträningarna *lmao* För att göra historien 5sek-kort så kammade jag hem han i min säng men ångrade gruvligt efteråt... han må vara "allas" tjejers snygging på planen men bara där isf!!! Lägligt så fick jag ta över farsans gamla säng så allt med hans avtryck att göra följde med till tippen 3dagar efter ;P... Ja jaaa man kan inte lyckas super alltid, HAHHAHHAA!

Svar: Men hallå nu vill jag ju SÅ HIMLA GÄRNA veta detaljerna!!!! ;D
Jeanette Polsäter

Chanel:

hahhaha skön läsning ! :)

Svar: Tack :)
Jeanette Polsäter

Kommentera inlägget här: