JAG VAR EN STÖKIG ELEV

Igår skrev jag högskoleprovet. Herregud vilken utdragen och förnedrande process. En massaktivitet. Jag avskyr massaktiviteter. Instängd i en skola med ett par hundra blivande studenter. Jag har svårt för studenter. Särkskilt när de är i grupp och jag kan inte sätta fingret på varför, men det är något med deras medhavda matsäckar och engagerade röster.

När det var pauser blev toalettkön så lång att jag aldrig skulle ställa mig där i, så jag var kissnödig hela dagen.

Jag var negativ och irriterad från början till slut. Och provet gick verkligen dåligt. Är jag såhär dålig? Mitt engagemang i grundskolan och gymnasiet var visserligen minimalt och jag upptäckte i väldigt låg ålder att det gick att fuska sig till överlevnad. Hemma fanns ingen struktur. Och i skolan gjorde jag alltid så lite som möjligt.

En gång i lågstadiet fick jag alla rätt på ett läxförhör, jag var den enda i hela klassen som fick det. Läraren visade stolt upp mitt prov tillsammans med en hel karta med guldstjärnor som hon klistrat på. Anledningen till att det gick så bra för mig var för att jag hade en bästis som var duktig på att plugga och hon hade gett mig alla de svar jag inte kunde.

Mina skolprestationer blev knappast bättre i högstadiet. Jag hade inga inlärningsproblem jag var bara totalt ointresserad av att sitta intvingad i ett klassrum, vilket ledde till att jag blev stökig och avstängd från flertalet kurser. Det enda jag tyckte var kul var bild och hemkunskap. Jag vill också säga det att jag mådde extremt dåligt, jag skrev dagbok på den tiden och det är ingen rolig historia att läsa igenom dessa. 

Men med hjälp av sommarskola och en jäkla massa extramöten med rektor och lärare blev jag i alla fall behörig till gymnasiet. Gymnasiet som jag än idag faktist inte begriper hur jag lyckades ta mig igenom. Men jag är oerhört glad för att jag gjorde det.

Hur som helst så har jag ingen särskild tanke med att skriva högskoleprovet mer än att jag såklart vill öka mina chanser att komma in på de kurser jag känner för att läsa. För läsa kurser kommer jag fortsätta att göra!

Ha det gott!

Jag skrev högskoleprovet på Södra Latins gymnasium. 

FORTFARANDE PÅ TINDER

Jag ligger i sängen och försöker varva ner. Jag är utmattad men ändå rastlös. Jag bläddrar på Tinder fast att jag har bestämt att jag inte ska. Jag har kvar appen trots att jag igår konstaterade att den skulle bort och jag skrev nästan på min att göra lista: radera Tinder. Men jag gjorde bara den där lilla runda punkten med pennan och sen blev raden tom. Igår låg jag i en timme och slipade på min Tinder-presentation, jag blev så himla nöjd och jag tänkte att den skulle maximera mina chanser till att få bra matchningar. Men idag undrar jag om jag kanske söker efter något annat, också, än vad den där presentationen säger. Jag varvar med att veta vad jag vill och inte vill, och mellan att vara öppen för förslag. Så min nya presentation kanske sållar bort heta män helt i onödan.

Förövrigt hittade jag alldeles nyss kanske min drömpartner:

 

JAG SKULLE ALDRIG

Om du inte vore ute i snurret kanske jag skulle träffa dig igen. En sista gång. För jag har förlåtit allt. Nästan glömt bort hur det kändes. Hur jävla hårt du brände mig. Inget av det där spelar någon roll längre. För jag fattar grejen. Vägen till förståelse gör ont. Samtidigt som det är befriande. Om du inte kom där utefrån kanske jag skulle släppa in dig. Om du skulle vilja. Bara en gång till. Jag skulle aldrig tro på något du säger. Jag skulle aldrig ens tänka tanken att lyssna på dina lögnaktiga ord. Vi skulle vara tysta. Tysta och göra det vi gjorde allra bäst. Ingen. Ingen. Ingen. Har rört vid mig som du.Detta är enbart galna tankar ur lustans galenskap. Och inget jag önskar mig på riktigt.