JAG TAR DET JAG FÅR

Igår när jag gick på perrongen såg jag en snygg kille helt i min smak. Vi kom gåendes mittemot varandra. Våra ögon möttes. Och sjuka var att mina läppar formades till en pussmun och jag fick impulsen att slänga iväg en luftkyss till honom. Jag hade kanske gjort det om det inte vore för att vi passerade varandra i samma sekund som mina läppar formades. De bara formades av sig själva. Jag har ingen aning om vad det där var. Jag har aldrig gjort något liknande. Jag vågar knappt prata med folk jag tycker är snygga. Jag blir bara blyg och tyst och rodnar och håller mig undan. Men jag fick en liten kick av det där. Jag tycker att det är så himla coolt att våga gå fram till den man tycker är attraktiv. Säga, tja, vill du höras någon gång? Det händer att någon stöter på mig. Och det händer att jag nappar. Men jag blir liksom vald. Tar det jag får. Istället för att ta det jag vill ha. Och jag vill ändra på det.  

ExklusivaMoi:

Innan jag valde att jag ville leva en min ensamvargiga liv så var det för min del båda och... blev vald men också tog för mig när jag ville *S* Men nu är jag bra bekväm med att vara ensamvarg och är inte riiiktigt villig att släppa det ^^... egovarning månne, HAHHAHA!

Kommentera inlägget här: