ETT BRA TECKEN

Skuggorna lägger sig allt snabbare över människorna vid Mariatorget. Fontänen. De vackra blomsterarrangemangen. Över gräsplättarna dit alla kommer för att sitta och umgås medan de solar sig. Vad kanske inte folk vet är att hundägare rastar sina hundar på just de där små gräsplättarna under alla andra timmar om dygnet.

Jag minns förra året när det angränsade till höst. Då satt jag där med en man jag nyligen träffat. Vi flyttade oss hela tiden bort från den krypande skuggan för att värma oss i solen. Det var skönt i solen men när den försvann blev det kyligt. Hans skjorta var slarvigt knäppt och jag hittade en yta av varm hud uppe vid hans nyckelben där jag kunde sticka in hela ansikte och värma mig.

Jag trodde att jag var förälskad.

Mariatorget. Det ligger små bruna torkade löv överallt. Hösten har inte blivit röd och vacker ännu. Just nu blir vi räddade, burna av sensommarvärme. Sen luras vi in i den färgrika hösten. Jag sa till en kompis, vi ska gå ut i skogen och fota när det blir höst! Jag lät entusiastisk. Men egentligen är jag stressad.

För vad gör vi när hösten tar slut? Håller andan i fyra månader och längtar till våren? Jag vägrar leva mitt liv så. Jag måste planera för en solresa i januari. Förra vintern åkte jag ensam för att ingen kunde följa med. Jag hoppas att någon mer än jag vill resa den här vintern.

Febern gick ner igår kväll men kvar är en brutal hosta som inte är från denna värld. Jag är andfådd och ibland känns det som att jag andas genom ett sugrör. 
 
I morse gick jag med försiktiga steg mot Bysistorget. Där satt jag i solen och drack min första latte på en hel vecka. Min blick var suddig för jag orkar varken bära linser eller glasögon just nu. Jag gick in på Bysis Bokhandel, bläddrade i några böcker. Fick läslust. Och kanske ett uns av inspiration till ett eget projekt.

Ett bra tecken!

 
Kommentera inlägget här: