JAG VET VISSA SAKER

Det känns som att jag rasar neråt. Jag är otillfredsställd. Rastlös. Känner mig ensam. Vart är mitt liv som kändes så rikt? Jag tickar på insidan. Jag måste få kanalisera ut all skit jag bär på men vet inte hur. Jag lyssnar på mycket musik för att ha något att fästa tankarna på. Funderar på att köpa mer avancerade hörlurar. Högtalare till hemmet.

Jag köper ny skönlitteratur. Vissa böcker ger mig andrum, andra läser jag bara några sidor av innan jag tröttnar.

Jag gick in i en affär och köpte en stor målarduk och akrylfärger och penslar för 600 kronor. Jag kan inte måla. Jag har aldrig ägnat mig åt måleri. Senast jag målade var när jag låg inlagd på psyket. Då fyllde jag en hel teckning med alla vattenfärger som fanns i någon slags regnbåge. Det hade kunnat bli fint, men teckningen såg bara ful och smutsig ut.

Framför mig satt en manlig sköterska och målade han också. Han var kanske ett par år äldre än mig. Vi hade en diskussion om universum, tro och Gud. Det började med att jag berättade om en dröm jag haft, sen kom vi in på döden och vad som kan tänkas hända efter detta. Han var ateist och väldigt bestämd i sina åsikter. Allt tar bara slut när man dör, sa han. Och drömmar betyder ingenting! Varför måste allt betyda något???

Jag tyckte att han hade ett slutet sinne. Jag kände avsmak för hans trångsynta argument, och för hans oförmåga att fascineras av samband men försökte att inte visa det. För mig är det omöjligt att inte tro, sa jag. Jag har seglat på gränsen, varit halvvägs in i en annan zon. Jag VET vissa saker! Han sa ja, och det är väl därför du befinner dig här?

Annukka:

En del människor är livrädda för allt som har med andlighet att göra. På något sätt hotar det deras självbild. Jag tycker att det är trist. Jag umgås hellre med folk som har öppet sinne.

Svar: Håller fullständigt med dig :)
SKRIVDIVAN

Kommentera inlägget här: