SÅHÄR VILL JAG ALDRIG BLI

Jag blev precis illamående av mig själv. Jag konstaterade att det var söndag. Strax därefter kom jag på att det inte är vilken söndag som helst, jag är nämligen ledig i morgon också! Det är långhelg. Långledig. Ett lugn spred sig i kroppen.

Jag reflekterade över att april snart är slut och sedan kommer maj och sedan juni och i juli är det semester! Efter en kort eufori blev jag dyster. Efter augusti är all den där ledigheten slut. Allt dör. Blir mörkt. Börjar om. Hjulet. Rutinen. Precis som alla andra. Vad är det jag håller på att dras in i???

Att jag skulle vara en person som ser framemot långhelger och semestrar gör mig verkligen illamående. Ledigheten är en sådan minimal del av det övriga livet. Jag vill inte arbeta bara för att överleva. Jag fick jobb på den arbetsplats jag verkligen ville vara på och jag trivs oerhört bra. Men jag upptäcker gång på gång hur jag börjar uppskatta ledigheten och helgerna på en ny nivå.

När det är söndag tycker jag att det är lite trist att helgen redan är över. Helgen gick så snabbt. Jag vill aldrig bli en person som har söndagsångest! En sådan som snackar om semestern som något heligt, något man pratar med alla om som vi pratar med varandra om vädret när solen äntligen tittar fram.

Mitt liv får verkligen inte bli så. Jag vägrar.

Mirre:

Hehe tyvärr är nog jag sådan, skratt. Samt jaa en dag till ledigt =D

Svar: Jag antar att det är det mest rimliga att man blir så, om man jobbar heltid resterande tiden om året....
Jeanette Polsäter

Johanna:

Nej det låter bra, don't let it happen!
Jag jobbar 80% men tycker att även det är lite mycket. Är ju just nu sjukskriven men när jag börjar jobba helt igen så ska jag nog försöka göra något åt det😊

Kommentera inlägget här: