SPLITTRAD

Jag känner mig splittrad kring verkligheten jag skapar för mig själv just nu. Har därför svårt att uttrycka mig i text. Då blir verkligheten så definitiv. Förstånd måste vidtagas. Ärlighet måste praktiseras. Jag måste flytta på de dyrbara tavlor och möbler som jag placerat framför nödutgången. Utrymmet där måste alltid vara fritt. Fritt för vem som helst som behöver ta sig ut där. 

ÅTERFALL PÅ NÄSSPRAY

Jag är så klantig. Jag hade lyckats sluta med nässpray efter flera månaders dagligt bruk. Men så blev jag snuvig nu i dagarna. Och jag har ju lärt mig att stå ut, att inte ta nässpray vid lindrig snuva. Men häromkvällen när jag låg i sängen och sneglade upp mot den bruna lilla glasflaskan, sträckte jag mig efter den utan att tänka efter. Eller jag tänkte faktiskt efter. Men jag kände att nu har jag varit så duktig. Ett liten mild puff i varje kan ju inte skada. Och det var så skönt. Så hemtamt. Behagligt. Och nu är nässpraysrejset igång, jag tycks vara snuvigare är någonsin. I morse var jag tvungen att gå ner till apoteket och köpa en ny flaska. 

EN VÄLBEHÖVLIG ÖVERRASKNING

I morse när jag väcktes av klockan fick jag en chock. Som en katt som får en hink med vatten över sig. Jag somnade runt halvtre i natt och det har varit en lång och annorlunda vecka. Så när alarmet ringde vid halvåtta var min kropp som cement. Ett påkört råddjur. Hur fan ska jag kunna gå upp ur sängen, gå till jobbet? Jag låg och formulerade ett mejl i huvudet där jag skrev till kollegorna att jag jobbar hemifrån i dag. Led svårt, därför att jobbmobilen låg i jackfickan och för att jag måste resa mig upp ur sängen för att kunna skicka mejlet. Det var då jag kom på att det var lördag.