JAG HADE STANNAT OM HAN HADE BETT MIG

I dag när jag kopplade in min systemkamera i datorn upptäckte jag några bilder.

De var på en kille jag dejtade för en tid sedan. Jag hade glömt bort att jag tagit de där bilderna. Vi hade fyra fina dejter tillsammans. Femte gången vi träffades tog det slut. Det gjorde lite ont att se de där bilderna. För de hade fångat det som gjorde att jag genast blev så fäst vid honom.

Sårbarheten. Även om han var totalt oförmögen att göra sig själv sårbar.

Jag är van vid att det tar slut för att jag ogillar personen. Hyser starkt agg. Det brukar liksom inte råda några tveksamheter om den saken.

Men den här gången blev det inte så. Jag tycker att det var han som valde att avsluta med mig. Även om jag någonstans kan förstå att det aldrig skulle fungera mellan oss. Jag kan fatta det. Men jag hade aldrig kunnat agera lika logiskt som han gjorde.

Jag ville åtminstone få lämna det lite öppet. Åtminstone få träffa honom lite till. Få hinna börja hata honom först. Sen hade jag kunnat gå. Smält igen dörren i hans ansikte och tänkt vilken äcklig jävla idiot. Istället stod vi i hans mörka trapphus, halvett på natten. Hans armar runt mina och vi kysstes. Vi kysstes så länge. Tills jag tillslut måste tvinga mig själv att gå.

Jag hade stannat om han hade bett mig att stanna. Men han gjorde inte det.

Anonym:

Härligt att du börjat igen Söderström är en från möten jag är inte east coast hälsa alla på Maria mötena kram

Anonym:

Söderström mailet från Kajsa Wesslen

Kommentera inlägget här: