MIN PÅTRÄNGANDE “GRANNE”

I går handlade jag middag av Indiern nere på hörnet. Han är verkligen en irriterande person. Jag brukar gå 250 meter extra för att slippa köpa min Palak Paneer där.

– Hur e läget då grannen, vad händer? frågar han mig flera gånger när jag sitter där och väntar på min mat.
– Jo tack bra, inte mycket.
Jag placerar blicken på tv-skärmen som alltid visar en hysterisk musikvideo på dansande män och kvinnor.
– Vad gjorde du i helgen då? Hur e läget annars?
Det är inte så att vi känner varandra. Överhuvudtaget.

De få gånger jag handlar där är när jag är jättetrött eller sjuk och inte orkar gå en meter extra. Men även om jag skulle må bra skulle jag ändå inte orka snacka med honom. För han lyssnar inte ens på mina svar!

Ibland har jag verkligen försökt att vara social tillbaka, men så fort jag säger något som är längre än tre ord slutar han att lyssna.

På sommaren när uteserveringen är öppen brukar han stå utanför med händerna i midjan och speja ut över gatan. Jag avskyr att behöva passera honom när han står där. Ibland går jag över till andra sidan gatan för att slippa, men oftast ser han mig ändå och ropar,

– Vad händer då grannen???
Jag förstår verkligen inte vad jag ska svara på det där.

OTYSTNAD (Lili):

Tänkte först att han kanske bara vill vara trevlig men är för trög för att fatta att alla kanske inte känner sig lika sociala som han. Men efter att ha läst klart inlägget verkar det mest som att han vill inleda konversationer för att kunna prata om sig själv, just för att han inte lyssnar på ens svar.

Svar: Haha ja jag vet inte riktigt vad hans grej är
Jeanette Polsäter

Kommentera inlägget här: