NÄR DRÖMMAR SLÅR IN

Jag har varit ganska lågmäld om det här.

Men ni vet djurskyddsorganisationen som jag började arbetsträna på i april 2016? De har anställt mig nu. Det känns fortfarande för bra för att vara sant, det fanns ingenting jag hellre ville än att få börja arbetsträna där. Och att få stanna kvar. Bli anställd. Ni vet oron jag uttryckte i det här inlägget.

Men allt är sant och jag älskar verkligen mitt jobb.

Jag har fortfarande kvar massiva nojjor kring vissa sociala situationer. De dras jag med varje dag. Men på den här arbetsplatsen har jag rätt förutsättningar att faktiskt orka stanna kvar. Det hade jag nog inte gjort det om jag varit på ett företag som jag inte egentligen ville vara på; om det hade varit ett ställe jag blivit inknuffad i. Tilldelad.

Om jag hade tagit första bästa.

För när gammal rädsla och smärta står och bultar mig i pannan varenda jävla dag. Vecka efter vecka. Månad efter månad. Då stämplar jag till slut ut, det har jag alltid gjort. För det där bultandet gör så brutalt ont. Och jag har förståelse för att jag inte har orkat tidigare, det har ibland varit på gränsen att jag inte har orkat här heller. 

Men på det här stället vann de mitt hjärta redan från första dagen. Så att lämna dem har aldrig varit ett alternativ. 

Läs också: NU HÄNDER DET (april 2016).

April 2016. Minuterna innan mitt första reportageuppdrag upptäcker jag att jag har smutsiga skor. 
Anonym:

Grattis du gjorde det Kajsa

Svar: Tack <3
Jeanette Polsäter

Annukka:

Grattis!!! Bra gjort, och du passar säkert utmärkt till det jobbet.

Svar: Tack :)
Jeanette Polsäter

GoForFit:

Men åh, så jäkla roligt! Stort GRATTIS! :D

sv: Jaa, det är svårt att inte ta åt sig. Nu kunde jag skaka av mig den här kommentaren väldigt snabbt och snarare skratta åt "Klara", men blir ändå otroligt frusterad över hennes syn på ätstörningar och psykisk ohälsa.. Tack snälla för din kommentar ♥

Kommentera inlägget här: