TACK FÖR ATT NI STANNAR

Det är några få hjältar som har fortsatt att återvända hit. Trots att jag inte bloggade på nästan två månader. Det gör mig otroligt glad.

Kreativiteten är fortfarande haltande. Vissa dagar är det helt blankt. Andra dagar smyger den sig på i små duster. Men ärligt talat, jag ska aldrig mer överge SKRIVDIVAN. Alltså aldrig! Det blev så tomt i mitt liv när jag la ner.

Jag vet inte om jag kommer puffa bloggen på sociala medier som förut. Jag blir stressad av det. Så det bästa är att gå in här regelbundet om man vill läsa.

För övrigt blir jag väldigt glad om ni säger hej ibland :)

Bus på lunchen med yrvädret Buddy.
Dan:

Haha, det vore underbart om mitt jobb också kunde erbjuda hundar på lunchen!

Svar: Ja, det är nog kanske det bästa med mitt jobb ;) <3 Längtar tills jag skaffat min egna.
Jeanette Polsäter

Zyllah:

Det blir verkligen väldigt tomt när man har blivit van vid det. <3

Svar: ja fan, det var en relation på nästan två jag höll på att slänga bort vara sådär
Jeanette Polsäter

Annukka:

Skrivinspiration går upp och ner. Jag har dock aldrig haft en så långvarig svacka som nu. Det beror på att jag har jobbat för mycket (varit tvungen). Det är nog lika bra att acceptera läget. Att kämpa emot hjälper inte.

Kommentera inlägget här: