JAG ÄR BEROENDE AV NÄSSPRAY

Mitt beroende av nässpray har återigen stegrat. Jag var verkligen på nedtrappning, hade till och med någon dag här och där när jag inte tog något alls. Men nu är jag tillbaka på flera gånger om dagen. Nässpraysburkarna ligger överallt; vid sängen, i köket, i jackfickan, på jobbet. Om jag mot förmodan har glömt att ta med nässpray när jag gått hemifrån är det knas. Jag lånar av kompisar och lämnar platser och tillställningar för att rusa till apoteket. Jag får klaustrofobi av känslan av att vara täppt i näsan. Jag måste ha mitt nässpray.

VAD HÄNDE MED MIN SKÖNA SÄNG

Godmorgon. I dag sitter jag på den högra sidan av sängen och skriver. Jag gillar inte att sitta här. Det här är sidan där de män som jag dragit på mig de senaste åren har legat. Därför känns det lite ovant. Men jag har inget val för min sida har blivit så nertryckt. Det har bildats en djup grop där och det gör mig så irriterad eftersom jag köpte sängen för två och ett halvt år sen. För trettiofemtusen. När jag var liten hade jag samma IKEA säng i minst tio år och jag kan inte minnas att detta inträffade. Jag funderar på att ta kontakt med SOVA där jag köpte sängen.

 

JAG SAKNAR ATT SKRIVA

Okej, så att sluta blogga var kanske inte mitt smartaste drag. Samma stund som jag tog beslutet att softa ner och satsa på ett längre skrivprojekt– drabbades jag total skrivförvirring. Det liksom flyter inte längre, så just nu skriver jag inget alls.

Varje dag känner jag mig tilltäppt och ängslig och jag tror att det är för att jag inte kanaliserar.

Jag saknar att skriva! Jag saknar att blogga. Jag saknar att gå upp tidigt och ta min laptop till ett café och spendera halva dagen där. Jag saknar när det kändes självklart hur tiden utanför mitt (underbara) jobb skulle spenderas.

Nu för tiden ligger jag mest hemma i sängen och stirrar in i väggen på min lediga tid. Jag har även kompenserat stirrandet med att vara besatt av Tinder. Satan vilken vidrig app. Aldrig igen ska jag ladda ner Tinder.