JAG VÅGAR INTE CHANSA

Vad vore livet i all sin glans om inte SKRIVDIVAN fanns? Jag är så oerhört tråkig just nu som inte vågar skriva något här. Det här är första gången jag låter bli att publicera texter av ren fasa. Jag är rädd för att det jag skriver ska skrämma bort en viss person. Vilket är dumt av mig egentligen. Dumt att jag låter mig styras av rädsla. Dumt att jag inte har tilltro till att det blir som det är meningen att bli ändå, oavsett om jag skriver om det. Vissa tycker att det är mer smart för relationen att inte skriva om det. Medan jag själv, i mitt hjärta vet att jag måste få vara fri i mitt skrivande. Fri att uttrycka mig. Fri i hur jag samverkar med SKRIVDIVAN som är en så viktig del av mitt liv. Min uttrycksform måste komma i första hand. För det är uttrycket som är mitt kall. Men just nu vågar jag inte chansa. Jag fegar ur. Ligger lågt. Gör avkall på min största drivkraft.

Anonym:

Gör inte avkall på det som är du för att få den du vill ha. Hur mycket dig själv är du då? ❤️🦄 /A

ExklusivaMoi:

Ingen människa förtjänar att man blir omgjord för dens skull, kom ihåg det! Då är inte den värt ens...
Saknar SKRIVDIVAN iaf!! KOM TILLBAKAAAAA ;/
TREVLIG fortsatt VECKA å HELG, kramen damen<3

Kommentera inlägget här: