JAG KOMMER NOG ALDRIG BLI EN ”SKÖN” TYP

Livsrapport / enstöring, introvert / Permalink / 2

Jag tar ibland beslut om att försöka vara en mer utåtriktad person. En person som folk uppfattar som glad, social och positiv. Varje gång jag tar detta beslut och anstränger mig för att ge mer och engagera mig mer i andra – så ger det effekt. Folk börjar bemöta mig med samma entusiasm. Kollegorna förväntar sig att det blir ett "skönt snack" när vi passerar varandra i korridoren. När jag stiger in på ett café öppnar baristan upp med den "lite personliga" dialogen som vi inledde gången innan. Problemet är att jag aldrig orkar upprätthålla den där trevliga, utåtriktade sidan i mer än några dagar. Sen tränger sig alltid mitt rätta jag igenom. Jag märker inte ens när övergången sker, för det är så naturligt för mig att inte prata med folk mer än nödvändigt. Jag verkar sakna det där genuina intresset för omvärlden som vissa verkar ha. Vi föds ju olika liksom. Men ändå. Man skulle ju vilja vara en "skön" typ. 

 
Instagram: @skrivdivan

#1 - - Anonym:

Försökte kommentera på ditt senaste inlägg, men det gick inte. Försöker på detta inlägg istället.

#2 - - Anonym:

Jag känner mig så mycket igen i ditt senaste inlägg iaf. Mina föräldrar klagar ofta varför jag inte delar med mig av mitt liv,karriärsdrömmar, mål eller vardagsproblem. Att jag är sluten och distanserad. Men egentligen handlar det om att när man har föräldrar som inte peppar en, så slutar man att öppna upp sig. När det första svaret man får efter att berättat om sitt innersta är att bli ifrågasatt, som om man hade opponerat på en uppsats. Jag tror att det är därför man kan öppna upp sig för vissa människor,men inte andra. Man blir selektiv i vad man delar med sig.

Svar: Stort tack för att du gjorde mig uppmärksam på att min kommentarsfunktion inte fungerade! Har åtgärdat det nu. Och tack för att du delar med dig och verkligen sätter fingret på mycket av det som jag försöker förmedla, hur allt det där negativa ifrågasättandet leder till att man blir distanserad och inte vill berätta. Kram!
skrivdivan.se

Till top