JAG ÄTER FÖR ATT KONTROLLERA MINA KÄNSLOR

Beroende, Livsrapport / beroende, känslor, kärleksrelation, mat, relationer / Permalink / 0

Otrygg. Osäker. Orolig. Så kände jag mig till stor del i den senaste kärleksrelationen, eller romansen, som jag befann mig i. Jag visste aldrig vad han kände eller ville och det skapade mycket förvirring. Och som den beroendeperson jag är skrek hela min kropp efter något att stänga av med. Ge mig vad som helst, bara jag slipper vara i det här.

Att stänga av obehagliga känslor har alltid varit en "lösning". Ett intränat beteende sedan barnsben. Det går per automatik. Men det sker oftast inte utan att det blir på bekostad av något annat. Täpper man till ett hål sipprar det ut någon annanstans. 

Förr om åren var det genom alkohol och droger som jag kunde stänga av och täppa till. Men kemiska substanser är inte en gångbar lösning längre, så beroendehjärnan hittar hela tiden andra sätt att fly och kontrollera känslorna på. 

Att kontrollera känslor
För vissa människor manifesteras denna företeelse i överdriven pedanteri. Andra försöker kontrollera andra människor. Vissa ägnar sig åt extrema proportioner sex. Träning. Nätshoppning. Eller spel. För mig kan “symtomen” skifta väldigt mycket, men det som alltid har legat närmast är mat.

Och det var mat som jag vände mig till när denna relation började göra ont. Det var inte så att jag tog ett medvetet beslut nu ska jag ägna mig åt att äta för att stänga av. Nej, det sker successivt. Som förorenad gas som sipprar in under dörrspringan. Lite i taget. Det syns knappt såvida du inte tittar väldigt noga. 

Med åren har jag dock utvecklat ett starkt sinne för att upptäcka dessa beteenden, i tid, precis innan de tar form. Men ibland orkar jag inte bry mig. Ibland låter jag karusellen starta ändå. Bara för att det är hemtamt och bekvämt.

Baksidan i att bedöva obehagliga känslor, är att fallet blir mycket längre. Och det som från början verkade rätt harmlöst jag ska unna mig lite chips & dipp har plötsligt eskalerat till helt andra proportioner än vad som var tänkt från början. För mig stannar det inte vid att par kvällars tröstätning. Mitt skit trappas bara upp och upp och fortsätter och fortsätter…

Med andra ord tar det ännu längre att resa sig. För som i detta fall, när jag fick nog och bestämde mig för att förbindelsen med denna senaste man var över, var det flera områden som samtidigt behövde styras upp och läka. 

Och det är där jag är nu. Jag försöker läka både från ett omskakat hjärta, samt hitta tillbaka till ett någorlunda sunt ätbeteende. Jag behöver bryta ett mönster som jag sitter fast i. Och jag tror mig för första gången på länge vara på god väg. Fortsättning och betydligt fler detaljer följer i kommande inlägg.

Till top