JAG SKULLE ALDRIG

Om du inte vore ute i snurret kanske jag skulle träffa dig igen. En sista gång. För jag har förlåtit allt. Nästan glömt bort hur det kändes. Hur jävla hårt du brände mig. Inget av det där spelar någon roll längre. För jag fattar grejen. Vägen till förståelse gör ont. Samtidigt som det är befriande. Om du inte kom där utefrån kanske jag skulle släppa in dig. Om du skulle vilja. Bara en gång till. Jag skulle aldrig tro på något du säger. Jag skulle aldrig ens tänka tanken att lyssna på dina lögnaktiga ord. Vi skulle vara tysta. Tysta och göra det vi gjorde allra bäst. Ingen. Ingen. Ingen. Har rört vid mig som du.Detta är enbart galna tankar ur lustans galenskap. Och inget jag önskar mig på riktigt.

JAG FÖRSTÅR DIG BÄTTRE NU

Jag växer i min förståelse för andras osmakliga beteenden när jag själv hamnar på en plats jag inte tidigare varit. På en plats jag inte trodde mig kunna hamna. Där jag faller in i sådant som verkligen inte är jag. Jag agerar fast att jag inte vill. Det är som att springa och köpa nya droger. Motvilligt. Tända på igen. Fast att jag har bestämt att jag inte ska. Jag äcklas av mig själv. Och jag vet att det kommer att bli värre och värre. Men jag gör det ändå.

Jag förstår dig bättre nu.

JAG SKULLE INTE GÅ PÅ HANS BEGRAVNING

Jag har sett “Prinsen” två dagar i rad. Jag passerade honom med bara någon meters avstånd. Våra ögon möttes i någon sekund. Det var ingen rolig historia att se på nära håll åt vilken riktning hans utveckling går. Se förändringen i hans ansikte. Jag såg honom när jag hade varit på biblioteket vid Kulturhuset. Jag gick över plattan och in mot tunnelbanan när jag såg honom stå där och greja med en väska. Det högg till i kroppen. Direkt vände jag bort ansiktet och fortsatte gå. Mitt hjärta bultade och jag vände mig om flera gånger för att försäkra mig om att han inte följde efter. Dagen efter såg jag honom igen, svajande utanför min tunnelbanestation. Och det var ingen vacker syn. Även om det fortfarande går att se att han är vacker.

Jag har inga känslor för honom. Jag skulle inte gå på hans begravning. Men det känns konstigt att se någon jag haft i mitt liv i det där skicket.