NU SKRIVER JAG OM TREBARNSPAPPAN

SKRIVDIVAN skriver för fullt. Jag fortsätter att skriva och texter publiceras på Instagram. Om du undrar vad som hände mellan mig och trebarnspappan så skrivs historien där, det känns som att Instagram just nu är rätt forum för mina texter, det är skönt med bara en kanal.

Här kommer en av texterna som jag nyligen publicerat på Instagram:

“Blir du extra djup när du är ute till havs?” frågade han mig. “För att jag är så tyst eller?” sa jag och såg honom rätt i ögonen. Väl medveten om att inget i mitt ansikte rörde sig åt något håll. Han skrattade. Och jag kunde inte avgöra om det var ett roat eller ett nervöst skratt. “Visst är det så?” sa han igen. Jag framkallade ett subtilt hastigt leende som jag genast tog tillbaka. Om du bara visste vad jag tänker på! ville jag säga; jag kan inte göra något annat än att gå igenom precis allt om och om igen som vi pratat om de senaste dagarna. Såret värker ständigt. Såret från förra veckan. Såret från igår. Jag läker aldrig förstår du inte det? Men inget av det där kunde jag delge honom. För det skulle han tycka var jobbigt. Jag hade tyngt ner honom tillräckligt de senaste dagarna. Krävt honom på svar han inte velat ge. Men även om jag redan här började bli väldigt kluven till oss, så var jag fortfarande villkorslöst besatt av att fånga honom. Och då behövde det ske efter hans regler. Tygla dig nu, sa jag till mig själv. Var inte så knepig. Krånglig. Gör honom inte så obekväm hela jävla tiden.

Hoppas du hakar på till Instagram!! @skrivdivan

ÄNTLIGEN EN EGEN PUDEL

Jag vill säga att jag just nu skriver på ett längre skrivprojekt. Vi får se vad utkomsten av detta blir. Om jag lägger ner i första uppförbacken som jag brukar, eller om jag får ihop något. Jag måste ju inte bestämma, kan ta ett helt liv på mig det så behövs. Huvudsaken är att jag skriver. Men det är därför jag inte har riktigt utrymme att skriva här just nu. Förövrigt är det slut mellan mig och "trebarnspappan". Inga kommentarer på den just nu, mer än att jag mår bättre utan honom. Jag vill också berätta något fantastiskt! Jag har äntligen köpt en egen pudel!!! En svart dvärgpudel som jag alltid velat ha. Just nu är hon 10 veckor och hon är fullkomligt bedårande. Full av liv, tuff och jättesocial. Jag har döpt henne till Filippa <3 <3 <3
Följ oss gärna på Instagram @skrivdivan

EN-VARANNAN-VECKA-RELATION

Den här helgen har jag varit mer socialt aktiv än vad jag brukar. Jag har umgåtts med vänner. Både lördag och söndag. Sådant gör ju sannerligen att livet känns rikare. I morse pratade jag i telefon med honom i en timme. Jag kände direkt när jag vaknade att jag behövde få höra hans röst.

Vi brukar inte prata i telefon när han har sina barn. Vi skriver på messenger och snapchattar. Men minst en gång per barnvecka behöver jag höra hans röst. I början klarade jag mig utan. Eller så vågade jag inte be om det. När vi inte pratar på flera dagar hinner jag bygga upp många obehagliga scenarion. Om att han har börjat ändra sig. Att jag inte betyder något. Att jag inte spelar någon roll.

Men när jag hör hans röst så känner jag att vi visst har något. Att jag visst spelar roll. I morgon eller på onsdag ska vi försöka ses. Den där timmen som vi brukar få till. En timmes umgänge per barnvecka. Ett telefonsamtal. Jag kan ibland inte fatta att jag befinner mig (finner mig!) i den här konstellationen. Men när vi väl ses är det verkligen så värt det.

Känner man sig för risig för att blottlägga den yttre sanningen finns Snacpchat till hands ;)