Jag må faschineas av de fria polygama. Å andra sidan älskar jag kärleken från en possessiv man. Jag gillar att känna mig “ägd”. Jag gillar att vara med någon som aldrig skulle få för sig att dela mig med någon annan. En man som pissar revir. En man som undrar vem fan jag skriver med om min telefon plingar och plingar. Jag har varit med män som inte är det minsta svartsjuka. Med män som eggas av idén av att dela mig med andra. Och jag tror verkligen inte att dessa tillåtande män gillar mig mindre än han som vill äga. Kanske till och med tvärtom. Ändå så gillar jag den ägande mannens sätt att älska mig mer. Det brukar uppstå en intensitet mellan oss, som till en början kickar fantastiskt härligt. Men att vara med en possessiv man som vill äga mig är nog inget jag skulle stå ut med i längden. Jag kan leka husdjur ett tag, sen måste jag ha min frihet. Men ärligt talat så står jag faktiskt inte ut med någon kärleksrelation alls i längden. Det har inte hänt hittills på mina 33 år i alla fall. Jag vill ha spänning och heta äventyr. Ingen platt maskinell vardag som bara går runt runt. Jag är helt fri och kan experimentera och regissera mitt liv precis som jag vill ha det. Och hur man vill ha det är ju knappast statiskt. Inte för mig i alla fall.

 

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggers like this: