Jag har alltid varit drottningen av ursäkter för att inte träna. Om jag ska träna måste allt vara perfekt. Det får inte vara för varmt ute. Verkligen inte för kallt. Jag får inte ha ätit för lite under dagen, eller ätit för mycket nära in på. Och de får framför allt inte vara tråkig träning.

Detta är så typiskt mig: jag går lite småirriterad till gymmet för att jag vet att jag behöver träna. Det är något alla behöver. Jag tragglar runt på passet och börjar tycka att det känns väldigt ansträngande. Och då kommer jag på: men jag sov ju faktiskt bara fem timmar i natt! Inte så konstigt att det känns jobbigt.

Och där har jag hittat en anledning till att antingen lämna rummet eller bara ligga på min matta i viloställning resten av passet. Detta är sanningen om min träningshistorik livet igenom. Fram tills nu.

Börja träna innan det är för sent

Jag är 33 år. Även om jag är välbevarad så är den bistra sanningen att det är nu kroppen börjar att fallera. Om jag inte börjar ta han om min kropp kommer det att gå utför. Och ju äldre jag blir desto svårare blir det att komma i form och återskapa kroppen till vad den en gång var.

Helt ärligt, jag vet 70 åringar som har tränat större delen av sitt liv och fortfarande tränar – de är pigga och friska och de ser ut att vara typ 50 år. 

Jag ska bli fast och tonad

Så just nu har jag gett mig fan på att bygga upp min kropp. Inte bara hålla vikten, jag ska bli “fast och tonad” som alla här obsessar om. Och just nu är det så enkelt. Det var när jag fick uppleva den första ihållande endorfinkicken mellan träningspassen som jag ba “shit…” jag började känna mig så mentalt stark och fylld av energi och ideér.

Jag äter nästan inga kolhydrater och jag försöker träna minst 5 gånger i veckan. För jag ha bestämt mig för att komma i form. I fitness-form. Och jag hoppas att det går hyfsat snabbt, för jag gillar snabba resultat hehe.

Lämna gärna en kommentar!

Translate »