Min senaste lektion med min unga vackra —knepiga — professor tog jag med mig Filippa. Jag var lite nervös till att detta kanske skulle göra vår relation värre om det skulle visa sig att han inte gillar djur. Men det blev tvärtom. Så fort han fick syn på min glada solstråle till hund mjuknade hela hans stela ansikte. Han log varmare än vad jag har sett någon le på länge. Han tittade på Filippa. Sen tittade han på mig. Hans ögon glittrade som havet en solig dag. Och han frågade vad min “little baby” hette. HAHAHA. Nu har jag en öppning.

1 Comment

Lämna gärna en kommentar!

Translate »
%d bloggers like this: