Jag är en tänkare och jag har ett stort behov av tystnad. De som inte känner mig kan bli lite obekväma med det. Så vissa svarar på min tystnad genom att prata ännu mer, eller frågar mig gång på gång vad som försiggår “men vad är det, vad tänker du på?”. 

Bara för att jag ibland blir tyst och zonar ut betyder det inte att jag grubblar, eller att jag tänker på något alldeles speciellt. Jag har bara har ett stort behov av att få vila hjärnan ibland.

Förut brukade jag känna krav på mig själv att jag behövde prata mer i sociala konstellationer. Att jag behövde vara mer utåtriktad. Mer underhållande. Men det där är inte jag. Jag kan vara snackig ibland. När jag är bekväm och när det faller sig naturligt. Men aldrig för att jag känner att jag måste eller borde.

De som gillar mig gillar mig som jag är. Vill man umgås med en sprudlande humoristclown som ständigt håller en show finns det andra som kan fylla den funktionen. Jag älskar tystnad och behöver få ha det helt tyst runt omkring mig i långa stunder varje jag. Det är så jag kan vara i kärnan. Ge av kärnan.

Väldigt extroverta personer kan vara härliga och roliga att umgås med. I korta stunder. Men jag trivs faktiskt bäst med de som är lite samma som jag. Tänkare. Personer som också har ett stort behov av tystnad.

Lämna gärna en kommentar!

Translate »