I sommar flyttar jag och min toypudel Filippa till Los Angeles. Vi emigrerar. Jag bestämde mig egentligen rätt så omedelbart, när jag i januari detta år satte mina fötter i sanden på Venice Beach. Första gången på 8 år. Jag har länge känt mig otillfreds och instängd. Jag har vetat att jag måste göra något annat, något mer, men har inte kunnat se exakt vad.

Varje gång jag under dessa 8 år har sett bilder från LA har det huggit till i hjärtat. Hårt och intensivt. Som att se bilder på någon man älskat. Men förlorat.

Så när jag för några månader sedan åkte tillbaka till staden, där jag både dog och föddes på samma gång… var det en närmast religiös upplevelse. Som att bli träffad av blixten. Jag drabbades av en sådan omedelbar insikt: det är ju här jag ska vara. Och den insikten har vuxit sig starkare och starkare för varje dag. Jag måste vara i LA. Så är det. I juli sticker vi och jävlar vad jag längtar.

Lämna gärna en kommentar!

Translate »