Sedan jag gick ut med att jag söker tjänare har jag fått en del intressanta svar. Och en del inte så intressanta. Jag har upptäckt vad för slags undergiven tjänare jag vill ha. Från början trodde jag att jag bara ville ha någon som skulle känna sig glad och nöjd bara de fick komma hem till mig, städa och springa lite ärenden. Någon som inte är så avancerad. Eftersom att jag inte är så avancerad. Trodde jag.

Men ju fler jag har haft kontakt med så har jag funnit vad som väcker den där starka, eggande känslan hos mig. En känsla som jag inte alls hade en aning om skulle infinna sig på detta omtumlande, men härliga, sätt.

Så. Jag upplever att det generellt är två typer av män som har kontaktat mig.

1. Han som vill ha en cool upplevelse. Han går igång på idén om att bli dominerad men har aldrig utforskat detta. Han tycker idén verkar rolig. Men detta får mig inte riktigt att gå igång. För han känns inte undergiven på riktigt. Vissa av dessa män kanske verkligen har det i sig, men just nu jag har inte fått den där rena lusten av att få gräva fram den sidan. Inte när jag fått annat annat jämföra med, nämligen grupp nummer två…

2. Han som söker en ägare. Han ser sig redan som en slav och känner sig tom och herrelös utan en härskarinna. Männen som kommit hit med sin underkastelse verkar ha en del erfarenhet av undergiven/dominans förhållanden sedan tidigare och de vet vad de vill ha. Vad de mår bra av. Deras längtan är ren och innerlig och de ligger flera steg före de oerfarna, till exempel i hur man ska bete sig vid korrespondens. Något jag finner extremt upphetsande.

Eftersom att jag är oerfaren inom den här typen av relation så passar det mig bättre med någon som redan har “gett upp”. Med någon som är väldigt undergiven och vill bli helt och hållet styrd. Det är lättare att komma in ett “flow” med dessa män för de hjälper mig på traven genom att ställa rätt frågor och trycka på knappar som sannerligen lockar fram vissa sidor hos mig.  

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggers like this: