Igår var jag och min fina bästa Sofia på kinksterklubb. Det har ju blivit en del kinkiga events, sexiga, hetlevrade eskapader, och gemensam återhämtning hemma i min säng, den senaste tiden. Månaderna. Detta var inget jag hade kunnat föreställa mig att vi skulle dela och mötas så starkt i, när vi träffades för första gången för ungefär 7 år sedan.

För mig är det så himla konstigt att jag har levt i 33 år men kommit i kontakt med BDSM-scenen först nu. Jag har alltid varit väldigt sexuell. Tagit för mig sexuellt. Och jag har visserligen lite grann ägnat mig åt aktiviteter som har ett “namn” inom BDSM, utan att jag har vetat om det. Men ändå. Sjukt konstigt att det är först nu denna härliga värld har öppnat sig för mig. Oss.

Jag lämnar Sverige när vi står varandra som närmast. När vi har som roligast. Jag har aldrig varit mer öppen. Mer utforskande. Mer glad och lycklig som jag är just nu.

Att bygga upp ny och trygg vänskap i vuxen ålder har jag genom Sofia lärt mig tar flera år.

Vänskap går ofta i vågor. Man ramlar in i varandras liv, kanske upplever något som liknar en romans. Sedan flyter man bort från varandra. Simmar på varsitt håll. Tror att man kanske inte kommer simma tillsammans något mer. Men sedan så sker något. Och plötsligt ligger man där på strandkanten och plaskar bredvid varandra igen, som två lekande barn som älskar att bada. Och allt bara känns så självklart.

Vi ses i LA. Min lojala, galna, sockersöta medbrottsling.

Lämna gärna en kommentar!

Translate »