Igår gick jag på det konstigaste yogapasset jag någonsin varit på. Yogainstruktören var helt galen. Som en officerare i militären. Och som den notoriska fuskaren jag är var det naturligtvis jag som fick mest skit.

Den som har varit på ett yogapass vet att lärarna alltid inleder klassen med meningar som…

“Gör vad som känns rätt för dig idag”
“När som helst kan du gå ner i barnets position och vila”
“Yogi, var snäll mot dig själv”

Men inte i detta fall. Glöm det. I 75 minuter ingick inte en enda vila. Om man försökte vila tilltalade hon än vid förnamn och gick inte vidare först man intagit positionen. I stunden var jag jättearg. Tänkte att hon helt hade missat poängen med yoga. Tänkte att hon inte har en aning om mitt dagstillstånd och att hon borda ta och chilla ner.

Bäst på att vara “snäll mot mig själv”

Men om det är något som jag är bra på så är det att vara “snäll mot mig själv”. Jag är fenomenal på att känna in när något känns obekvämt – i yoga som i träning som i livet – jag är bäst på att ge mig själv den där lilla extra stunden av välbehag och bara ägna mig åt det som känns bra för stunden.

Det var omöjligt att fuska

De få gånger i mitt liv när jag gått på gymklasser håller jag mig alltid längst bak. Där kan jag köra min egen grej och ändå lämna klassen och känna att jag har utmanat mig och varit duktig, fast att jag egentligen inte ens är svettig. Men i detta fall var det omöjligt att fuska. För vi bara var fem deltagare.

Yogan kändes bra efteråt

Även om jag inte tycker att militantmetoder hör hemma i yogan (i så fall bör det förvarnas i klassbeskrivningen) så är jag glad att jag tog mig igenom passet. Det är så typiskt mig att bara gå när något inte passar. Och idag känner jag sannerligen spår i kroppen av gårdagen. Och jag vill ju komma i form liksom. Så det är bara att köra på.

3 Comments

  1. Vilken dålig lärare! Jag tycker det är sjukt viktigt att hitta en lärare som passar en och som man har typ kemi med. Ofta när jag ser att en särskilt lärare håller yogapasset som jag vill gå på, så väljer jag heller ett annat pass med en annan lärare. Jag har också upplevt “ingen vila” vid vissa yoga typer. Ofta ashtanga-yoga, vinyasa eller andra extremt dynamiska varianter som ska vara mycket flow, alla sekvenser ska bara flyta på. Ibland kan jag tycka det är kul att gå på det som omväxling. Men jag har insett att jag föredrar lugna yoga varianter, som typ yin yoga, restorative yoga, recover yoga, mediyoga etc. Kanske är det också så för dig? Eller bara hitta en lärare du gillar och gå på alla hens pass 🙂

    • Ja, detta var Ashtanga faktiskt. Men har liksom aldrig varit med om att läraren är så hård! Å andra sidan kan jag tycka att det blir lite för mycket mjukt “gulligull” om att “möta sig själv där man är och vara snäll..” med det mindsetet blir latarslen som jag aldrig utmanade. Annars har jag tidigare gillat Hatha och Vinyasa.. och allra mest Bikram.

Lämna gärna en kommentar!

Translate »