För en heterosexuell man är det mer normativt “korrekt” att vara dominant snarare än undergiven. Det är liksom så det “ska vara”. Om det är biologiskt medfött eller en samhällskonstruktion har jag inte en aning om. Men sedan jag gick ut med att jag går igång på att dominera och slavkommendera män så har ansökningarna från undergivna män rasat in.

De flesta män jag pratar med är extremt hemliga om sin läggning. Oftast har de hållit på med undergiven- dominans aktiviteter i större delen av sitt liv, men har aldrig berättat sin “hemlighet” för någon vän/kollega/familjemedlem. Andra har aldrig ens levt ut. De har bara en djupt begravd men pockande längtan… en stark innerlig längtan som väcks till liv när någon pratar öppet om det.

Många män är undergivna
Jag har blivit förvånad över hur stort intresset är. Det bor en undergiven man i den kropp du allra minst hade kunnat ana, men där hemligheten är så stor och förbjuden att den aldrig får ta form. Jag tycker att det är tragiskt att det är så. Att man tror att man behöver dölja delar av sig själv för att bli accepterad. Sedan har jag full förståelse för att man vill hålla vissa saker för sig själv oavsett; gränsen för vad som känns privat ser olika ut för olika personer.

Men när tystnaden och hemlighetsmakeriet beror på skam och rädsla för att bli hånad och bortvald tycker jag att det är deppigt. Även om jag förstår den som inte vågar vara öppen.

Folk är i regel slutna och oförstående till sådant som de inte kan relatera till. Jag blir väldigt ifrågasatt från vissa som inte kan sätta sig in i det som jag gör, de tror att männen/slavarna som kommer till mig vill ha något dolt i gengäld. De tror att det finns en smutsig baktanke, att deras önskan om total underkastelse inte är på riktigt. Alternativt att undergivna är skadade och dysfunktionella personer som det är synd om. Jag orkar inte ge mig in i diskussion med personer med dessa uppfattningar. Istället låter jag de leva sina liv. Medan jag lever mitt, en bit bort ifrån.

Om du bemöts av cyniska och dömande kommentarer över något som dels inte skadar någon annan, dels gör dig glad och lycklig, så är du i fel umgänge. Ärligt talat, livet blir så oerhört mycket roligare och enklare när man spenderar tiden med likasinnade personer. Där du uppmuntras att vara den du är och kan leva i dina intressen fullt ut. Jag vet att det krävs mod för att orka vara helt öppen. Men jävlar vad befriande det är.

Lämna gärna en kommentar!

Translate »
%d bloggers like this: