Min favoritslav har gjort slut med mig. Och det känns tråkigt för vi hade en dynamik som jag trivdes med och ville utveckla. Men han kände att han höll på att bli kär i mig, vilket inte är att föredra för en individ in hans position. Jag frågar mig själv om jag gjorde något fel, gav jag för mycket av mig själv? Eller gav jag precis rätt dos och nu tror han sig vara kär i den bild jag målade upp av mig själv? Jag tänker mig att slavarna får se en ganska endimensionell sida av mig. Men just denna slav kanske fick se lite mer. Vårt första möte gick vi till exempel ut och åt på en restaurang. Det var trevligt. Men denna aktivitet är nog inte optimal i ett första möte då relationens avsikter kan grumlas, när vi sitter vid ett uppdukat bord, levande ljus och uppassande kypare, tittar varandra i ögonen, som om det vore en dejt. Väl hemma hos mig vid nästa tillfälle, fick han sitta på golvet när vi pratade, medan jag låg i soffan eller satt vid köksbordet och åt maten han hade lagat åt mig. Så det var inte så att relationen fortsatte på en jämlik nivå. Kanske hade vårt första möte ingen betydelse för hur hans känslor skulle komma att utvecklas. Kanske är det vanligt att sådant här sker. Men jag är glad att han hade tillräckligt mycket självbevarelsedrift att ta hand om sig själv och bryta när han upptäckte att det fanns risk för att han skulle bli sårad. En relation av detta slag är ju trots allt bara en lustfylld lek som båda säger ja till, men kan kliva ur när som helst. Jag har fortfarande två andra slavar i sysselsättning. Men egentligen finner jag båda två rätt så odugliga. Så jag kommer satsa på nyrekrytering först när jag kommer till Los Angeles. Naturligtvis har jag redan börjat scanna av marknaden.

Lämna gärna en kommentar!

Translate »